Sundsvalls tidning – 3 januari 1874, sida 2

strömmen uuder gärdagens stiltje förts in, och sedan skola vi in åt Elfsborgsfjorden ett stycke. Gör du det väl kan du räkua nagra blanka dalrar i din ficka, då du tår gå. )Ingalunda kan jag fullgöra denna Eder begäran herre, svarade lotsen. y vår konung ahr förbjudit oss vid lilsstraff lotsa främmande fartyg och den konung man hafver måste man lyda.? PÄr du galen karl!? röt den förtörnade befälhatvaren. ?Du kan ju förstå att jag eljest skjuter dig som en hund, om du ej genast lotsar, och det är väl lirsstrasr om ej tanden rider diwg. vpeda kunnen I göra om Eder lyster, fast jag tror att I kommen bättre fram för det, och hälldre dör jag som en redlig man, än som en usel förrädare. PSänd hit fyra musketerare?, ropade kaptepen i raseri och lät föra Tormund öfver ät babords sida under det skyttarue upstäldes om styrbord. Da detta skett, röt han vredgad ät dem att lägga an på lutsen samt sade väudande sig till denne: Nå karl, vill du ännu lotsa eller ej? Lat skjuta mig om ni vill!? Jag har sagt Eder, att jag aldrig förråder mitt land i fiendehaud, svarade Tormund Storelots. Vid detta svar studsade kapten, och ehura han var blek af vrede befallde han dock mumusketerarne att gå för ut. Vinden var nu sydvest och briggen styrde ungefär vest nard vest. Löjtnant Rantzow, sade no kapteuen, ni ställer denne man bredvid dem, som styra brig