Sundsvalls tidning – 3 januari 1874, sida 2

————— —T— — — —c — resten måste man öfverse med henom för —7 oflans föruäma slägtingars ekull, ityllde löjtnant Jörgen. vvar god säg till mig, när grefve Rartzon kommer tillbaka, sade kaptenen i det han vände sig om och utau att besvara den sista invändniugen nedvick uti kajutan. Lojtuanten vidrörde sin hatt samt fortsatte I sin vandring af och an pa däcket. En half timme härefter tillkannagafs båtarI nas ankomst, och så suart kaptenen erhallit underrättelse härom, upkom han ur kajutan. ba den unge officeren, i hvilkens folje Tormund Storelots befann sig. upsteg på däcket, frågade befälhafvaren om san lyckats den omtalade lotsen, hvilken fråga den unge officeren besvarade jakande, i det han visade på sin följeslagare. ; Snart voro seglen tillsatta och ankarne lyftade. I Lik en flicka, klädd till balen, Som blott väntar att i salen Ia med sin älskling fram, Sa den stolta briggen för sig, Långsamt den i början rör sig Där den nu på vattuet sam. — — — Småningom den ökar farten, Visar att af rätta arten År den snabb som skogens hind Masterna den stätligt höjer, Siva smäckra stänger böjer Den för morgoustundens vind. IJIe så!? sade kaptenen till Tormund, lotsa 088 en ut ur det här fördomda halet, dit viaf