Sundsvalls tidning – 20 december 1873, sida 2

Till kronolänsmän har fon:s befhde i läne utnåämt och t. w. konstituerat: A. I. Noren i Stöde S. A. Norlander i Ramsele, J. B. Sjöden i Sol lefteå, J O. Segerström i Grundsunda, Aug. Grund ström i Täåsjö distrikt. Kronolänsman I. W. Lan gelius stall från den 1 januari 1874 inträda tjenftgöring inom Tuna och Attmars distrikt, intill RN tid hr Grundström fortfarande uppehåller jenften. Allmänneligen efterlyses för fjärde rejar stöld tilltalade Erik Olof Adolj Öberg, hwillen den 7 d:s deredt fig tillfälle att rymma från läns: fängelset. Öberg, fom är 27 år gammal och född i Arnäs socken här i länet, är omkring 6 fot lång, af ordinär wärt, med rödt hår, blå ögon, rak näs ja och långlagdt ansigte samt mar wid afwikandet klädd i swart tofhatt, mörkblå tröja, grå mwadmalarod, mörkrandiga korderojobyxor samt strumpor och s. k. lappskor. De 450 beräringsynglingarne. Härom ffrifwes från ett af de norrländska länen tid D. N.: J wårt grannlän Westernorrland tyckes, säsom det synes af tidningarne, den förre schefen för Westernorrlands bewäringsbataljon, nuwarande landshöfdingen i Westerbotten, gifwit myndigheters na rätt mycket bekymmer för att skaffa husrum åt de 450 bewäringsynglingar denne ffidat dem på halsen. Ett få wanärande straff som ädömts den: na massa ungdom, ett straff som hwarje uplyst människa önskar wore utplänadt ur de odlade ftaternas lagböcker, synes framför alt oklokt att just nu anwända i i en få widsträckt skala, då man håller på att förbereda bewäringsinrättningens än widare utwidgande. För att ständigt inpressas i den militära twängströjan torde det, med mumwatande åfigtev om krigsmans lydnad, wara nödwändigt att släcka den sista gnistan af människan hos dem som af en eller annan orsak lockas in på denna ärofulla bana, men wi hoppas att detta icke stall lyckas med hela wär allmoges, med wåra egna söner! Det har dessutom sedan gammalt warit fedwanligt brut, att bewäringsynglingarne wid bataljonen, efter fullgjord öfning, under hemtåget rymt, sasom man allmänt pästär, därtill upmuntrade af sitt befäl (2), hwilket warit lita litet angeläget att tåga de långa omwägarne till aflösningsorterna som bewäringsynglingarne själfwa. Tusentals f. d. fr8 ndlingar stulle kunna vitsorda denna upgift. För ett tiotal of år sedan war en dylik rymning i massa få wanlig, att ingen människa säste fig därwid, dels af undieende för ynglingarne, hwilta på ginmägar mången gång hade tio mil närmare hemmet än den befalda wägen, men fan: ste mest af undseende för befälet, fom efter någon tids tjensteutöfning längtade till fina hem, oftaft belägna i de södra orterna, med dess mera angenäma sysselsättningar. Dä detta fortgätt år ef ter är om bewäringsynglingarne blifwit liksom ups fostrade därtill, synes tillämpningen af ett få wanärande straff wara något öfwerilad. Men schefen war ny och nya kvastar sopa ju alltid mwäl. Dessutom synes, såsom det förefaller of, schefen för bataljonen emellan mötena militäriski affeende ha bra litet att uträtta, hwarför hans wertjamma ande, i brift på annat, grep fig an att riktigt med allwar införa krigsmannalydnad bland Angermanlands bonddrängar. Wi hoppas dock att schefen, hwilken åstadkommit all denna upftåndelse inom det i öfrigt militäriskt hänseende få lyckliga och fridlysta Westernorrland, för att ide nämna de kostnader fom drabba staten för den widtomfattande swåltkuren, med alla de fångtransporter den föranleder, numera, fedan han erhållit ett widsträdtare fält för fin werksamhet, stall lyckas ästadkomma wälsignelserikare frukter af densamma. Gefle arbetareförening hade i söndags ett mycket talrikt besött sammanträde, därwid, tillika med elektriska experimenter, föredrag och musik, — — — HZ