Sundsvalls tidning – 20 december 1873, sida 2

tiden till kuäna i den nyfallna snön. Tämligen sent på aftonen anlände riddar Otto med sitt följe, bestående af omkring två hundra knektar, till sjön Bullarnes strand straxt nedanför det på en hög klippa liggande slottet Olsborg. I en djup hälväg härstädes stannade Otto Rud med sin ryttarflock, och Tuve Ingelson, efter att hafva en stund sakta samtalat med riddaren skiljde sig från de öfriga, tagande vägen till det upplysta slottet. Sakta smög han mellan skogens stammar, Upp mot borgen uti kolmörk natt. Klart däriooe vinterbrasan flammar, Tufve soart vid dukadt julbord satt. Slottsherrn själf har låtit öppna sprunden För att muntra sina knektars fest; Ej han viste att i denna stunden Eu förrädare där satt som gäst. Tappert drucko de törstige kämpar om med hvaraudra på högtidskvällen, och ingalunda anade de innevarande under sina muntra grötrim den utanför lurande faran. Illa syutes det Tufve, att den fagra borgfrun dagen förut afrest till Marstrand med sina tärnor för att jula hos sina föräldrar, och dit ämnade ock hennes man, herr Nils Rautzen, begifva sin efter helgen. Redan hade slotsherrn dragit sig tillbaka från dryckesstugan och höll på att med tillhjälp af sio liftjenare, den unge Björn Holgerson, anlägga nattdrägten, då den senare gjorde sin herre uppmärksam på det buller och gny, hvilket hördes från borggården. KSäkerligen månde det vara de af jolölet glade knektarne, sade herr Nils vid sin tjenares au— I VV ÖÄ KV VV mm ÄR — —L LLA