Sundsvalls tidning – 18 december 1873, sida 2

lotsen Styfs och badarmästaren Litners gårdar. Och dock bör ur ordningens synpunkt, knapt något wara mera angeläget än att wäl belysa just Sjö gatan, fom på ena fidan gränfar till en mängd öpna planterade platfer och här rörelsen werkligen är ide mindre liflig än annorstädes. Detta har äöfwen förut warik insevt och en fotogenlykta har här funnits, men sedan den, i följd af datubelysningen aldeles owidkommande förhällanden, blifwit borttagen, hafwa wederbörande ej kommit sig före att ånyo upsätta henne. Wål hafwa wi hört fås fom anledning härtill upgifwes att en af nygnäms de husegare ej tillåtit att det rep hwari loktan was rit uphängd, widare får fästas i hörnet af hans hus; men då han, fom oss synes, obestridligen här: wid warij i fin goda rätt och då dessutom det är det allmännas pligt att widtaga alla till belys: ningen hörande anstalter, fon detta ffäl ide ur någon synpunkt godkannas. Ty det fordras, för att till mötes gå de wäl berättigade önskningarne af dem, fom bo i mer berörde stadsdel, blott att upsätta en lyktstolpe med arm, sadan fom finnes på Staketgatan och på Norrmalm. När stall detta stt? — 2 — DUDU Vårterminen wid härmarande elementarlärowerk börjar den 14 januari 1874. Järnvägen är nu färdig få lånat, att tåg med malm funna fraktas härifrån till Matfors. Ett sadant tåg gick i början af denna wecka. Vitnesförhöret inför Sköns häradsrätt i målet mot grossh H. Bunsow och saktor Anders son den 13 innewarande månad. j. Arbetaren Matts Sjödin i Ortwilen hade arbetat wid Karlswik 1869 oc) 1870 såsom flott läggare af både engelskt och hollandstimmer samt därwid fett flere främmande märken och särskildt N. Wikströms men kunde ej upgifwa antalet därå och wiste ej häller om sadant timmer huggits och steppats eller återlemnats samt hade ide hört fat: tor A. gifwa befallning, att det skulle skrädas. Vitnet, fom ej kunde såga och ej wiste hwart de äfwen af honom warsnade främmande bjälkarne tagit wägen, tykte sig wilja wara säker på att det wårit med mid Raholmen 1869 och bergat in äfr wen främmande wirke. på fråga af häradsh. Hay, förklarade vitnet till en början fig ej funna säga om ibland Bin: sows timmer funnits en eller hundra stockar med Mons bolags märke men antog slutligen att det tunde wara tio. Tillspord af faktor A. om icke vitnet bergat wirke och rott det öfwer till Mons plats, swarades: Nej, jag rodde det ej till Korsta; det gjorde Allberg. Grossh. Bynsow frågade: Mins vitnet att jag fade till Turdjjeld, då han — fom alltid uphäfde fig till en flags förespräkare för arbetarne — ans mälde att främmande wirke warsnats bland mitt: för all del, ni skall ej röra det främmande för få widt, ni ej wet att det är mitt (ty jag hade köpt a en del sädant) och jag fade till vitnet, att främs a mande wirke skulle aktas od läggas åt sidan? dj fött den seonäre nuhagsdatitÅuKnbedFudUNig ir vitnet en gång hafwa gjort faktor A. upmärksam el på att Wikströms bjälkar funnos ibland Karlswiks cs timmer men då erhållit till swar: Det har jag inz nu gen råd med. ir 2. Arbetaren Per Asluud i Ljusland war 1871 a eller 1872 stufware wid Karlswik oc) lastade twå )t skutor med engelsta bjälkar, hwarwid han gjorde , obsalvation på en bjälke (med ett aflängt märke id snarlikt en dosa) oc) wisade detta för en af arbe: tz tarne. Då häradeh. Hay nu wille ha reda på, 18 om vitnet ej gjort en liknande iakttagelse oftare, : swararades att vitnet lastat in i nämda skutor 18 många slags wirke, dels köpt och dels lånt men hade icke hört eller mindes ej uttrycket: se där ha wi en Wikströmare! (hwilket arbetare skulle plägat utropa wid äsynen af med W:s märke stämpladt wirke). Slutligen och då grossh. B. frågade om