Norrländska Korrespondenten – 6 december 1873, sida 3

OO AA AHä ———ää———77— —— re— p —-——p —ä—— — Dö— — sorg; men månne detta behof eller denna lindring skulle minskas, om afståndet till denna graf ökades wed ett eller par stenkast, eller flyttas till en plats, där jag viste att den förvandling, vi i döden äro underkastade, ej skadligt kunde inverka på den lefvande organismen? Den nuvarande kyrkogården i Snudsvall ianehåller ungefär 84,000 kvadratfot i sin helhet; men då man därifrån afdrager den plats, som själfva kyrkan tillika med vägar och gångar upptager, så återstår endast knapt 58,000 kvadratfot, således något mera än ett tuunland; ett utrymme i alla afscenden för litet för Sundsvalls stad, redau med det invånareantal den nu eger. men rent af omöjligt för staden stadd i tiliväxt, som den oupphörligen är. Om vi endast betrakta dödligheten (mortaliteten) för de tre sista åren, så skola vi lätt komma till iusigt om behöfligheten af en större begrafningsplats: — är 1871 begrofvos i Suudsvall 149 i staden kyrkskrifne och 21 främliugar: 1872: 162 kyrkskrifne och 29 främliugar; samt 1873; 218 kyrkskrifne och 58 främlingar. Innevaraude år hafva således 276 aflidne härstädes blifvit jordade på en kyrkogård, redan så fyld med lik, att man kan säga, ej allenast att de stå sida vid sida, utan äfven att de äro trarvade i åtskilliga lager ofvanpå hvarandra. Hura ruskigt, vämjeligt och osundt detta är, kan man lätt föreställa sig, då vattnet, mättadt med de smittosamma utdunstniogarne (miasmatiska gaseroa,) vid regooch råväder sipprar ut genom fogarne på den dyrbara gråstensmur mot Stora Nygatan, som blifvit uppförd