Norrländska Korrespondenten – 6 december 1873, sida 3

han uppehöll fig i Bråssel. Jag har altid trott, att generalen, om man afser från de band af tillgifwenhet och erkänsla, fom fäste honom wid fejsardömet, är en god fransman och tapper foldat, och jag bad honom femma til Tours. Han fom dit, och wårt samtal war ide långt. Jag fade Ho nom: Det är onödigt för mig att weta, på hwad sätt ni lemnat Metz. Sannolikt har ni gjort det af några politiska skäl. Det betyder ingenting, Frankrike behöfwer er wärja, och jag har ide att utfråga era hemligheter. Generalen war — det är sant — 1 ett tillstånd af nedstämdhet och brist på själfförtroende, fom röjer fig i de ord han yt: rade till mig: Ser ni, när werkliga soldater mig: lyckats, få får man ge alt hopp på båten. Jag swarade honom: Beneral, ni skall snart komma på andra tankar; man bör icke förtwifla så där; få länge en karl har hjärtat på rätta stället, fins det alltid utwägar. Han meddelade mig några enskildheter angående Metz. Han hade lemnat denna plats den 25 september, och han funde ide meta, att en hjältemodig ansträngning hade blifwit gjord den 15 oktober. Han talade om drabbningarna den 16, 17 och 18 augusti och å daga lade inför mig en fullkomlig häpnad öfwer, att man icke på aftonen. efter slaget mid Gravelotte satte fig i ständ till att följande dagen åter uptaga striden. Jag minnes detta mycket lifligt. Slutligen fade han, att hären war uttröttad, att den hade förlorat mycket folk, att def tillgångar på ammunition mo: ro hårdt medtagna, och att den skulle Hålla ut tan ske ännu tio eller sjorton dagar. Man bör lägga märke till att han fade mig detta den 15 oktober. Wi hade då ännu ide någon anledning til oro i detta afseende, oh för öfrigt gaf mig generalen ide några bestämda upgifter angående förråden ware fia af wapen eller lifsmedel, och då jag för honom framstälde wåra förhoppningar, då jag ta lade om mwåra anfträngningar, blef han åter fig själf, nedstämdheten förswann och, i det han reste sig upp, sade han: Wi skola fortfätta! Han ytrade till och med, då jag erbjöd honom befälet öfwer Loireshären: Nej, jag har en bättre affär! Jag wet någonting att göra wid Sedan oh Ca: rignan. Skicka mig til norra Frankrike. Då skall jag dessutom wara närmare Meg. Jag tog Hos nom på orden och fade: Begif er då till Lille. Där skall ni wara herre. Gör hwad ni will och föf att återfå förtroendet till er själf. Jag trväffade honom ännu en gång rof för en lifa stor för: stämning, det måste jag erkänna. Han war ide längre wid lynne att wilja fresta lyckan. Det fans fas honom ett wisst misstroende ... kanske också en mula politik. Omkring honom hade owärdiga misstankar rest fig, jag måste til oh med träda emellan och jag gjorde det med kraft emot dem, fom förolämpade honom. Tanken på att ha lem nat sitt garde, fom han så lifligt älskade, tanken på att hafwa lemnat Metz, det misstroende från medborgares sida, fom blifwit ådagalagdt mot hor nom, hade inwerkat på hans finne utan att likwäl fätta ned hans mod. Det har han bemwifat mid Villersexel. Men alt detta hade dod beröfwat Ho: nom denna förmåga att tyda alla med fig, fom gjort honom till den mest lysande krigare. Han bar warit olycklig; men det är i synnerhet om hos nom, fom man fan säga: ÅHeder åt det olyckliga modet ! Lachand: Jag skulle önska ett swar på min frå: ga. Wisserligen intresserar jag mig för ytranden af en man, fom gjort fitt land så stora tjenster, och jag är glad att höra vitnet återgifwa dem på ett få hänförande sätt; men hwad jag frågar, det är: har general Bourbaki sagt regeringen i Tours, att man måste skynda fig att begära en mwapenhwila, att dagarne, ja timmarne woro räknade, och att det war omöjligt att Metz kunde hålla sig längre? Jag anhäller om ja eller nej på denna fråga. Gambetta: Nå wäl, nej! Aumale: Wänta ett ögonblick. (Han upprepar frågan, inskränkt till själfwa sakförhallandet.) JSsorg; men månne detta behof eller denna lin