Norrländska Korrespondenten – 25 november 1873, sida 2

förlängning gär ett afloppsdike öster ut, följande stadens sydliga gräns och utfallande i hamnen, men som dock är alldeles för otillräckligt och grundt att afleda alt det öfverflödiga vattnet. Längst vester ut och söder om stadsdelen, bildar marken äfven här en annan sänka, som un der väroch höstregnen delvis tylles af stillaståeude vatten. Huru ytterst skadliga för hälsan dessa vattengölar äro, kan hvarje täukande människa lätt begripa; ehuru väl personer finnas, som ogerna se den omtalade käruens utdikning, hvilken ock ännu, sanningen likmätigt, är omistlig i och för eldsläckniven i den sydvestra stadsdelen, och först blir alldeles ötverflödig, när staden fätt sin vattenledning i stånd. Uti stadsdelens vestra ända finnas en vinfabrik, ett större ölbryggeri, ett barnhem, stadens lasarett och kopphus; i dess midtersta del ett betydligt metallgjuteri, samt i dess östra ända teatern, folkskolan och kyrkan. Alt uti denna stadsdel häntyder på att han varit den ursprunglige eller först bebygde, tillkommen utan plan och ordning, så att hvar och en bygt efter godtycke och lägenhet, samt att först så småningom på sina ställen de förbättringar tillkommit, hvarigenom den fått sitt närvarande utseende. Stadens östra del ligger, såsom redan är nämdt, ganska jämnt; dess gator äro någorlunda raka och, som det tyckes, ämnade att skära hvarandra i räta vinklar, hvilket dock icke mer än på ganska få ställen blifvit händelsen. De trän öster till vester. d. v. s. utefter stadens längd gående gatornas antal är sju, nämligen (börjande från söder) Staketgatan, Trädgårdsgatan,