Norrländska Korrespondenten – 25 november 1873, sida 2

kammarene revisorer i särskild mening uttalat den äsigt, att det befästade Karlskrona ej länge är hållbart, hwarjämte platsens olämpliga läge frames hålles af andra kammarens revisorer med undan: tag af herr Hedlund, fom emellertid ej anser ber fästning åt landsidan funna medföra synnerligt gagn. Revisorernas ordförande, friherre Lybecker, bar i särskild mening förklarat sig icke ega tills räcklig insigt i ämnet för att biträda ware sig en eler annan af revisorernas åsigt om Karloskrona. — Endast om besöket i Karlskrona innehåller revisionsberättelsen ett par dussin foliosidor oh res servationerna ytterligare ett halfdussin, förutom hwad i öfrigt säges om sjöförswaret. Wid frågan om Lunds domkyrka har dels pros sten Berg från Skåne, dels riksdagsmannen Jöns Persson, med hwilke någre förenat fig, welat pricka sättet för inköp af byggnadsämnen, hwilka, anskaffade under hand, betingat delwis höga pris. Foltskolläararnes pangsionskassa omtalas i år, likasom något föregående är, i statsrevisorernas berattelse fåfom belastad med alltför dryga för: waltningskostnader. Mot denna förnyade anmärt: ning, fom beslutats af andra kammarens samtlige och en af första kammarens revisorer, hafwa herrar Lybecker, Hedenstjerna, Lindgren, Tamm och Gyldenstolpe reserverat fig under erinran, att fonz den od forwaltningsbestyren ökats, utan att af: löningarne förhöjts, hwadan dessa numera ide kunna anses wara för stora. nnu ett par resevationer förekomma, af hwilka den ene skall omnämnas längre ner i mår tedogörelfe, och den andra torde funna förbigås. Då wi nu öfwergå från bilagorna til fjälfwa revisionsberätteisen, för att framhålla några få mera märkliga punkter i densamma, skola wi för dagen walja Stroff fångarnes arbetsförtjienst. Statsrevisorerna hafwa härwidlag fästat fynnerlig uvpmärksamhet wid ett förhållande, fom synts dem funna medföra högst förderfliga wert: ningar. Det har nämligen befunnits, att den arbetsförtjenst, fom under olika benämningar fommit ftraf-fångar till del, uppgått til få höga be lopp, att de torde öfwerstiga hwad den frie arbe taren i allmänhet fan påräfna såsom besparing. Wid ftraff-fängelfet i Warberg finnes mid 1871 ers slut upptagna fådana behållningar, fom t. er för en fånge 2,892 rdr, för en aunan 1,345, för en tredje 1,060, för en fjerde 992 och för en femte 885 rdr. Enahanda förhällanden eger rum äfwen wid andra dylika fängelser, så att wid utgången af 1871 sammanlagda beloppet af innestående premiemedel för fångarne wid rikets ftraff-fängelser samt för kronoarbetskåren uppgick till ej mins dre än 198,223 rdr. Reviforerna säga sig wisserligen icke ha kunnat utröna under huru lång tid dessa behållningar hopsparats, men summorna synas dem dock i och för sig anmärkningswarda i betraktande deraf. att fängarne äro berättigade att i premiewaror uttaga ej obetydliga belopp och jämmäl synas begagna denna rättighet i dess fulla utsträckning. Enligt hwad revisorerna inhemtat, är fång: mwårdsftyreljen betänkt på att, i den mån tiden för de nu gällande, med angtreprenörer ingångna arbetskontrakten tilländalöper, widtaga sådana åtgärder, att fångarne funna sysselsättas med arbete för statens räkning, bwarigenom olägenheterna af det nuwarande systemet kunde undwikas. Kreditivmedlen af 1863 och 1870. Wi ha redan nämt, att riksdagens revisorer gjort anmärf: ning mot det fätt, hwarpå regeringen gagnat dessa kreditiv. Angående det första af dessa, fom utgjorde 3 millioner rör, meddelas nu i D. N. att en större del wisserligen anwändes under wintern och wåren 1864; men en icke obetydlig del först i september samma år, oh til och med i juni 1865, saledes långt innan danska kriget war ändadt, enär stilleståndet i Wien för fredsunderhändlingarnes inledande afslöts den 1 augufti 1864. Under de följande åren anwändes de öftwverblifna freditiv