Norrländska Korrespondenten – 25 november 1873, sida 2

råder som, synuerligast från åu betraktadt, framställer en vidrig och obehaglig anblick. Garfverier, färgerier, upplagsgårdar för ved och virke, varubodar m, m. ligga här kastade om bhvar-andra. De äro visserligen landthandelns nödvändiga och oskiljaktiga följeslagare — en handel som vid Stora Nygatan blomstrar och tiifves? — men de borde. om omöjligt. i trefnadeus, svygghetens och sunghetens kraf bättre anordnas och tillgodoses. Vid farsoter, såsom kolera, koppor m. m., skördar ocksä döden här sina talrikaste offer. Då man åter kommit upp på den med Stora Nygatau ungefär jämsides löpande vestra Kyrkogatan, så iuträder ett ojämförligen mycket bättre förbållarde; ty uppe på krönet af sandåsen, där man då befinner sig, har man ej allenast en friskare luft, utan äfven en bättre och snyggare anordning. Här sfinnes visserligen hvarken handel eller rörelse, men däremot lugn och luft, i följd hvaraf äfven en mängd välbergadt fo!k här nedslagit sina bopålar. Från den trefliga och hälsosamma höjden uedrinner alt det vatten och den flytande orenlighet, som äro så menliga för den nedanför belägna stadsdelens hälsa och trefnad; ty på den brauta sluttuingen mellan de båda gatorna låter sig omöjlisen en torrläggningsplan genomföras som för framtiden kan föredyga sakernas nuvarande skick. Söder om vestra stadsdelen bildar marken en fördjupning, uti hvars lägre del en vattensamling eller s. k. kärn bildat sig, med en kärraktig förlängning sträckande sig öster ut, sydvest om kyrkan — hvilken sednare ligger längst ost i denna stadsdel — och från denna