Norrländska Korrespondenten – 25 november 1873, sida 2

medlen, i stället för att äterlemnas till ritsgäldakontoret, efterhand såsom en till hwarjehanda äns damål anwändbar kassa på följande sätt: Ar 1864 rdr 2, 150.284. , 1865 , 427.633. , 1866 , 161.038. , 1867 62330. . 1868 . 6180. . 1869 416.327. 1870 I 3.205. . 1871, 29031. , 1872 I 30.580, få att ännu wid ingången af 1873 en summa af omkring 20.390 rdr återstod. En del af desfa me del anwändes ej en gång till de urjprungligen af: sedda ändamälen. utan på helt annat jätt, hwilket synes af ett kungligt bref af den 8 september 1868, däri 65.827 rdr anslas till upforande af ett förs rädshus å Karlsdorge Fästning. om det nya myntet skrifwes från Stockholm: Wi äro snart inne i årets sista månad då man hade en swag förhoppning om att få fe wårt nya guldmynt ute i rörelsen, men som öfwerdirektören wid kongl. myntet tillkännagifwit, att myntwerket swårligen förr än fram i februari månad fan les verera hälften af det qwantum mynt, brr fulmäktige i ritsbanken begärt, torde det wal också dröja till den tiden innan guldmynt utfläppes i allmänna röreljen. Wisserligen har redan ett oh annat mynt af 20 kronor warit synligt, men får wäl tills widare betraktas blott fom en raritet. Som det kunde förutses gör man anmärkning mot färgen, som icke ar så wacker som på wåra gamla dukater, men will man ha den ärliga färg, som legeringen ger, och icke en konstgjord, som kan blifwa olika mid olika tillfällen, så maste anmärts ningen försalla. Det kongl. myntwerket arbetar med anstrångande af alla krafter under öfmerdis rektör Åkermans inseende och närmaste tillsyn af myntmästaren hr Tham, som, oaktadt en ålder af några och 60 år, med outtröttlig energie leder arbetet, det der naturligtwis erfordrar en minus tiös omsorg oc mycket större precission, än då det gäller präglingen af silfwer och bronsmynt. Möjligen kunde genom ett anslag af riksdagen myntwerket blifwit utwidgadt få, att mera forces rad myntning kunnat åwagabriugas. derest ide, af kände anledningar, först i riksdagens elfte timma konventionen med Danmark kommit till stand; men i alla fall behöfwer icke det nya mynz tet enligt konventionens bestämmelser wara i oms lopp, forrån under loppet af nästa år. Så fom förhallandet nu är förmoda wi att banfofullmäfz tige skola fortfara att utsläppa sedlar å rifsdaler ritsmynt samt äfwen lata tillwerka nya sådana för rörelsens behof, ehuru det först warit meningen, sages det, att ide mera utlemna rifsdalerssedlar mot slutet af året. En olägenbet för den dagliga handelsrörelsen är att myntningen af guldz mynt hindrar utmyntningen af filmer: och bronås mynt, hwarigenom redan en känbar brist börjar yppa fig på en del smärre mynt. Wi ha i en föregående korrespondens nämt att man ide får tillwexla fig i bankens kassor mer än 5 rdr i 104 ören, nu bar afwen under flera dagar intet bronsmynt å 2-ören kunnat erhållas. Kommer denna brist att jortsara och det är swårr att je hur den skall afhjelpas utan att inställa suldmyntningen, blit det en icke sa ringa olägenhet särdeles för den mindre handeln under jultiden. Bankofullmäktige lära i somras fätt det rädet att i stället för 50 reqvirera af myntwerket 100 fjerdingar bronsmynt — man räknar i fjerdingar sadant mynt — men de anjågo fig ide beyöfwa så mycket, en bes räfning, fora nu wijat fig wara oriktig. Härwid bör dock tilläggas att åtgången af -bronamynt läs ter i år warit exempellöst stor, hwilket wäl får tillskrijwas den stora utwecklingen af industriens rörelje inom landet, och att jullmäktige ide saknat anledning tro att behofwet skulle fyllas med den begärda qvantiteten Ett hinder för att forcera guldutmyntningen ligger afwen deri att den ftun— A AWAWAAÄAWW — —wWAAW ä äääWww — —