Norrländska Korrespondenten – 18 november 1873, sida 2

lisen handlade äfwen, men på ett sätt fom tål att tala på, och det är detta wi nu skola göra. Söndagen den 2 dennes erhöll ffräddaremäftaren Pettersson, som bebor fin egande gård, belägen på höjden af Wäderkvarnsbacken, föder om mera nämda westra torg och därifrån skild genom en bög, omforgsfullt lagd stenmur till fin stora öfwerraskning besök af twå poliskonstaplar, fom meddelade honom en stämning att näst påföljande måndag inför här warande magistrat stända till answar Äför det orenlighet rinner ned åt torget och en wederwärdig stank sprider fig från ett honom tillhörigt fwinhus. Saken fom oc få före; poliskommissarien fom med den upgiften, att hr P. på fin gård skulle hafwa ett uplag af 30 lass swingödsel och hr P. sjalf fom in i stadens tid: ningar, of hwilka därjämte Sundswalls-Poften tog in de där 30 lassen swinprodukt. Wid denna utgång af saken är nu åtskilligt att märka. Först att, för få widt nämt. polisens fraftåtgärd, sasom wi hafwa anledning tro, war frame kallad af Norrl. Korrespondeutens anmärkning po lisen ide få litet misstagit fig, dä den tog hr Pet tersson för hufwudet, enär den omordade orenlig: beten ide fom från hans gård. Detta borde t. o. m. poliseu hafwa kunnat warse blifwa, om han eljes undersökt förhållandet, innan han rusade åsiad med stämning. På därtill gifwen anledning och wid erhållen kännedom om att en offyldig fått lida genom den måhända af of framkallade åtgärden, togo mi för omkring en wecka sedan, i vitnes närwaro, platsen i ögonsigte och funno därwid att orenlighetsflödet kunde utan synnerligt beswär fpåras till de uthus, fom tillhöra den wester om torget belägna gården, hwillen icke tillhör hr Pettersson. Med alt ectännande åt polismyndigheten för def snabba ingripande, kunaa wi ej underlåta att beklaga den obetänksamma hetsighet hwarmed han bildade sitt omdöme i denna sak — utan att, fom det will synas, hafwa egnat den ens den ytligaste undersökning. Till lycka för ordningsmakten är det få pass illa bestäldt med snyggheten i wår stad, att han gerna kan slå ner hwar som helst med wisshet att finna något oefterrättligt och han fann ocksa hos skräddare Pettersson ett uplag af win: gödsel. Trettio lass påstod kommissarien till stor förwåning för hr P., iom wisserligen ej ansäg fig böra förneka hr kommissariens fäfra blid och må: hända oomtwistliga saktännedom i fråga om grifars förmåga men som doc är nog enwis att ännu förneka detta påstående under upgift, att han på sin gård haft endast 2 swin och det blott fedan i slutet af nästlidne maj. Om hr kommissarien wavit litet mindre oförsigtig och följt den gamla goda regeln att tänka före talet, och undersöka före domslutet, skulle han kunnat undgå denna löjliga öfwerdrift. Slutligen tro wi att polisen ej skulle mistat något af sitt anseende för drift och papasslighet, om han tagit till fig den grannlagenhet och tatt, att ej hafwa meddelat stämningen å själfwa söndagen utan låtit därmed anstå till nästföljande söckendag. För att ej mera behöfwa återkomma till denna grishistoria skola wi till sist anmärka att, enligt wår tanke, borde det owilkorligen wara förbjudet att åtminstone under somrarne hålla swinkreatur inne i staden och kunde det nu i misshugg upmärtsammade spillningsuplaget — wore det oc blott 6 lass — därtill bidraga, har dess tillwaro ej warit förgäfwes; hwarjämte mi fortfarande anbefalla mer derbörandes åtgärder, den första orsaken till alt detta bråk. Medelpads Folkhögskola bar erhållit ytterligare twå lärjungar näml. Erik Petter Åsell från Selånger och Åntimus Lögdqwist från Timrå, Dwarjämte så wäl från Jämtland som från Angermanland gjorts förfrågningar, om skolan mottoge äfwen personer från dessa provinser, hwilket hon nog torde göra, få midt utrymmet medgifwer. — Gåfwor hafwa börjat inkomma till en blifwande mynt: samling och emottagas alt framgent med tacksamhet —— —— — — A———