Id ttu —todybrrto ortstande yvgstota euct LU CH blifwande folkhögskola i Ekesjötrakten och det är med en egendomlig känsla af harmfullt löje man slutligen anträffar — rusfinen i enden paa pöl sen d. w. s. hr hofkamrerens högfinnade handling. Rättegångsoc polissaker. Den 13 november. För fylleri dömdes f. sjömannen C. I. Karls: jon från Finland, arb. P. O. Lindbom fr. WBestergötland, färgeriarbetaren J. H. Westberg, bageriarbetaren L. I. Lindsström från Skaraborgs län att böta hwardera 10 rdr samt sjöman S. Norman från Sollefteå att böta 20 rdr. Den 17 november. För fylleri å helgdag dömdes denna dag: arb. Wessman och sjömännen Törnwall, Appelbom oh Boman, tillhörande ett i hamnen liggande fartyg från Åland, att böta hwardera 15 rdr. Arb. I. Sundström från Skön oh Öråker war af polisen såsom förswarslös tagen i förwar och beslöt magistraten att Sundström skulle insändas till tngs befhde med begäran att Sköns fattigward måtte åläggas taga Sundström om hand. Män som slå sina hustrur. På anmälan af hustru Katarina Maria Hamrin, född MNilsdotter, stod hennes man, sadelmakaren Fr. TH. Ham: rin, stistl. lördag tilltalad för det han mid flerfaldiga tillfällen och sednast förliden fredag under rusigt tillstand misshandlat såwäl hustrun fom bar: nen. Hamrin dömdes att härför undergå 3 man. fängelje. H. anmälde missnöje. — Färgaren Adolf Rykns hustru, Katarina Karlssor, hade till poliskommissarien E. W. Hellman anmält att hon numera ej fan lefwa tilfammans mo fin man, fom dagligen öfwerfaller och mighandlx henne, oh begärde att han ffulle ta: gas i fångsligt förwar samt ställas til answar för sitt brott. På grund häraf hade kommissarien låtit hämta Rylen till poliswaktkontoret i dag på morgonen och fick sedan där uppehålla fig tills målet påropades. Hustru Rylsn berättade inför domstolen att Rylen hemkommit sistlidne torsdags afton och warit oregerlig samt körde henne på dörren. Ett vitne uplyste federmera att hustrun tagit sin tillflykt til ett uthus och där låtit låsa in sig för att undgå mannens förföljelse, samt att hon där tillbringade natten. När hustrun äterkom på fredagsmorgonen hade R. tagit ett wedträ oh därmed tilldelat hen: ne ett flag i ryggen. Samma dags afton hade R. åter öfwerfallit hustrun och örfilat Henne. Rylen förnekade detta men erkände att han i somras nägon gång gifwit henne ett par örfilar, ywilket Hon, enligt hans förmenande, wäl förtjent därför att hon brukar springa ute om nätterna. Med denna insinuation wille R. göra troligt att hustrun brukade föra ett oordentligt lif, hwilket dock, enligt hwad uplyst blef ej är fallet, utan twärtom vitsordades att hustru R. är en särdeles arbetsam och ordentlig kvinna. Ser vitnen hördes af hwilka twå hade, wid olika tillfällen, fett R. slå hustrun och ett fett honom knuffa henne. Dessutom hade alla sig bekant att R hukade köra ut hustrun och att hon måst taga fin tillflykt till grannarne; att han brukade flå sönde fönsterna; att han brukar skjuta i rum men oh att han brukar utfara i otidigheter mot hustrun. Ett vitne hade dessutom ofta hört imällar af flag från Ryless rum oh hustrun bedja om förskoning med fådane ord fom slå ej ihjäl mig, m. m. Rylen förnekade altsammans och pästod att hus trun hade för wana att skrika och jämra sig utan att han rörde henne. Efter hållen öfwerläggning dömdes Rylen att undergå 4 mån. fängelse. Med denna dom för klarade swaranden fig missnöjd. För olaga ölförsäljning dömdes bledflagaren Nordin att för twå olifa tillfällen böta till: sammans 25 rdr. N. är dessutom stämd för 3:e gången, men för bewisning blef målet upskjutet.