Norrländska Korrespondenten – 11 november 1873, sida 2

ill werllig ära och wåliignelse för staden sörst då, om arbetets framgång ej leder till krass njutnings; ystnad utan fast hellre wäcker högre, andliga träfwanden, i hwilket fall ock hr landsh. skulle, alt hwad på honom berodde, därtill bidraga. — Wid balarne, fom framsattes sedan kaffe var drucket, talade rektor Berggren för fru Trefsenberg. Stämningen war hela aftonen synnerligen an: genäm och hr landh:s personlighet gjorde på alla de närwarande det bästa intryck. Hr landshöfdingen har i dag besett wår stad och dess omnejd och kommer i morgon att göra en tur utat jernwägen. Medelpads folkhögskola öpnades igår inär: waro af Fnterimsstyrcljen och en del af skolans malsmån, hwarjämte landshöfding Treffenberg in funnit sig och dessutom nagra stadsbor, bland hwilka märktes landssekter I. A. Thom:e, redaktör för tidskriften Norrland och dess Framtid, rektor Berggren, doktor Baggstedt m. fl. Af högwördiga presterskapet sagos kyrkoherden Thelberg i Tuna och Elfström i Selanger. Sedan en salmvers sjungits, höll styrelsens ordf., d:r OM Wikström, bön, där i nedfallande Guss wälsignelse öfwer skolan, få att målet måtte winnas som är uplysning och förädling till gagn för lär: jungarne, för hela landet oc sarskildt för war landsdel, anropande Guds wisdoms anda att leda lårarne, att öpna lärjungarnes ögon för behofwet af bildning, göra deras hag brinnande för att in: hemta kunfkaper och lata i deras mandel ffönjas att denna skola är ett godt werk o. s. w. Nu läs stes jader mår och wäljigneljen, hwarefter år nyo en salmvers sjöngs. Samme talare, nämligen interimsstyrelsens ordf., öfwerlemnade nu stolan åt målsmännen, tolkande därwid styrelsens gladje öfwer befolkningens mi: jade nitälskan och öfver de wåäl vitsordade lärar ne, dem han helsade wålkomne till det aniwarsjulla fall, hwarpa anstaltens framgång få wajendtligt beror; mände fig där efter till lärjungarne, till hwilka han bar vitne om lärotidens wigt, bedjande dem genom flit, upmärkjamhet oc goda seder wisa sig wärdiga detta lärowerk och blifwa föredömen för sina kamrater och uttalade slutligen allas glädje öfwer att få fe länets nye styresman. Wälborne hr landshöfding! — fortsatte tal. — Om oc nog wärdiga ord snille fattas mig för att tolka wara kanslor, skulle jag dock utsatta mig för rättwisa forebraelser, om jag ej gåfwe uttryd at allas wår önskan att helsa Er hjärtligt wälkommen. Ryktet går före mannen, sägs det. Er har ryttet stildrat sasom fosterlandoälskande, arbetsam, kraftfull, rätt: wis, wälwillig och god. En sådan man ar det wi behöfwa till war landsdels förste man. Om jag härtill lägger det hopp mi hyse, att Mi, hr landsh., kommer bit ej endast fom kungens man utan och som folkets man, sa bör det lätt förstås att det är med offrymtad hjärtlighet Ni helsas mälfome men och tillönskas lyda och framgång. Matte Ni hår flå ner Era bopålar för alltid och måtte den dag aldrig komma, da Ri får angra att Ri åtagit Er detta beswärliga kall! Högskoleforestandaren, hr S. A. Carlen, höll härefter ett föredrag om skolans syfte och ändamal m. m., för hwilket wi i ett kommande nummer skola utförligt redogöra. Slutligen, uttalande fin djupa tacksamhet för den wälwilliga wålkomsthelsningen, betygade hr landshöfdingen sin djupa högaktning för ordf. och öfrige medlemmar af Fnterimsstyrelsen som ock för de provinsens inwanare, hwilka med de förra fame werkat; lofwade att med största upmärksamhet och lifligaste intresse följa skolans werksamhet om hwars framtid han till sist hoppades, att om skolan blir trogen fitt program, ifall henne helt wisst wäl gå och hon länge lefwa till gagn för landet och bygden! Och war härmed den högtidliga aften flut. Lärarne wid skolan äro tre, näml. föreftåndas ren hr Carlen, andre läraren kand. Oberg och fång: lärare folkskoll. hr Söderberg.