Norrländska Korrespondenten – 11 november 1873, sida 2

Gustaf Bard. Perattelse af -e. (Ur J. T.) I. En vacker, solvarm vårdag i början af 1850talet inträdde i mitt rum en kvinna af allmogeklassen. Det ar brukligt bland befolkningen i Blekinge, att då de besöka någon, de sjelfva icke gerna begynna samtalet, och är äfvenledes ett bevis på böflighet om man lemnar dem tid att sätta sig och möjligen fundera på hvad de hafv. att framföra, Jag hade alltsa god tid på mig att betrakta den besökande. Det var en ännu temligen ung kvinna med ett fördelaktigt. men nagot kallt utseende. Ausigtet hade den ovala form, som så ofta förekommer bland Blekinges i allmänhet vackra kviunor, men deremot sa sparsamt bland allmogens kvinnor inom andra provinser i riket. Hon var mycket blek, uvilket dessutom ännu mer förhöjdes af det hvita hufvudkläde hon bar, och som tillhör den särdeles vackra Blekingsdrägten, hvilken dock tyvärr allt mer och mer lärer utträngas af den internationella drägt, som är gemenasm för all verldens pigor, och som borde bannlysas på landet, särdeles ien provins som Blekinge, der det landtliga seneriet ojemförligt förhöjes just genom den pittoreska och prydliga drägt som kvinnorna begagua. Hon var, som sagt är, mycket blek och hennes stora högblåa ögon röjde en ängslan, gränsande till rädsla, som jag aldrig glömmer, och som jag sedun aldrig varseblifvit hos nagon annav.