Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1873, sida 2

Rofwor och kålrötter uppgifwas komma att lemna medelmåttig afkastning, hwilket äfwen anses wara förhållandet med Linoch hampwäxter; Höslärden par i allmänhet blifwit god, utom i fjelltrakterna, der den utfallit under medelmåttan. Öfwer hufwud taget fan fförden anses medel: måttig och foderbrist ide wara att befara. Frivilligt återvändande fångar. Detmwänne ftraff-fångar, fom i tisdags afton i förra medan rymde från sellfängelset i Hernösand, infunno fia begge i fredags afton wid sellfängelsets port, ring: de på och begärde att få återinträda, hwilket na: turligtwis bewiljades. Rymmarne bade under fina få frihetsdagar legat gömda å Gideåskogen, men då de ej sågo sig någon utsigt att, då de lemnade detta sitt gömsle, undgå upptäckt, synnerligen som den ene af dem war iförd fångdrägt, föredrogo de att sjelfmant återwända till fängelset, Rörande omständigheterna wid rymningen uppgifwes, att fångarne inifrån lösskrufwade läset till källaren, hwarest de blifwit instängda för att såga wed. Jämtlands skogar, bit tills ansedda få out: tömliga, måtte börja glesna. På fednare tider hafwa flere röster höjt sig med klagomål mot den enskilda skogshushållningen i nämnde provins och nu skrifwer i I. I. namntecknet C. där om få lunda: Från alla Håll klagas öfwer skogsförödelsen, men denna fortgår det oaktadt ostörd och hejdlöst. Antalet af de skogseffekter, fom under den nu förledna sommaren flottades efter Jämtlands större mat: tendrag, måste ha uppgått till millioner. Och om de få fkogbitar, fom ännu äro ofålda, äflas talrika skogköpare att komma åt, och i de flefta fal lyckas de på ett eller annat sätt att winna sin afsigt. Wid sina skogsförsäljningar ha wäl bönderne i allmänhet, dock icke altid, förbehållet fig Husdehofswirke samt föreskrifwit en wiss dimension såsom den minsta, hwilken får tagas, men betraktande af huru obestämdt uttrycket husbehof är och huru lätt framtiden glömmes för en tillfällig winst, få torde detta utgöra endast ett högst obetydligt skydd. Erfarenheten har oc redan wisat, att all skog, ung: skogen ide ens undantagen, lemnas till sköflings, blott tillräckligt penningar bjudes. Wi erinra oss särskildt en stor by, som, på en hemmansegare när salt hela sin skog, smått såwäl som stort, utan annat undantag än att säljarne förbehållit fig att få taga husbehofå-bygnadstimmer od) wedbrand. Då man jämte fkogsförödelsen ser jordbrukets låga ståndpunkt i skogsdistrikten och den osedlighet famt wana wid ett tygellöst och oregelbundet tefnadssätt, fom utbreder fig bland befolkningen därstädes, få fan man ej taga miste om hurudan ut: gängen skall blifwa, sedan skogarne upphört att ämna förjänst. Wi äro af den öfwertygelsen, att skogssköflingen kunnat taga sädan fart, blott derföre att 1805 ära skogsordning ej blifwit behörigen uppmärksammad. 18 S 3 mom af denna ännu gällande förordning lyder nämligen sålunda: Skulle tfronoffatteeller frälseskatte-bonde den dem genom denna förord: sning, få till bärande trän, fom annan ffog. öf2werlemnade rätt och frihet, få missbruka, att fara sför hemmanets bestånd och förmåga att ffatten utgöra kunde uppkomma; då må den, fom ränstan af hemmanet äger, därå laga rättelfe söka; vär det kronan, då ifall Kongl. Maj:ta befallningsshafmwande därå inseende hafwa, åliggandes det sfronobetjente att när de sådane missbruk förnime sma, sådant wid answar genast inberätta til K. M:t befallningshafwande, fom förordnar aktor att målet mid domstolen lagligen åtala. Huru bristfällig denna föreskrift än fan tyc fas wara, så skulle den dock, om man föft iaktta: ga den, ha werkat åtminstone få mycket godt, att man förr och lättare, än fom nu torde ffe, fått en bättre. C. Ett nytt baptistbönehus G(Betelkapell) inmiades i Nora i slutet af sistlidne september månad.