Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1873, sida 2

en dylik barslig glädje. Vi ega icke kvinnornas lättrörliga lynne, fåfänga, behagsjuka, kärlekstrånad, liflighet och oskuld, och det är dessa egenskaper förenade, som göra den första balen så förtjusande. Balen är dessutom skapad för kvinnorna; vi äro der endast ett bihang, endast ett medel eller vilkor för deras triumfer, och det är troligen derför som karlarne sällan der äro roade Jag vet till och med flere af mina bekanta, som på en bal anse sig för verkliga martyrer. Bland dessa var äfven Föjer, och han hade äfven något skäl dertill, ty han var en af dessa påräknade dansörer, hvilka liksom icke ega rättighet till någon vila, utan att se både värd och värdinna i ögonblicket öfverfalla dem med oemotståndliga tillbud att preseatera minst tio sittande damer. Jag gjorde just dessa reflexioner, och anmärkte inom mig Augustas och Föjers olika uppfattning af denna bal, då han tog min arm och sade: äDet är förfärligt ansträngande att dansa sju hvällar å rad, och spela älskare till på köpet i trettio graders värme. Kom så ska vi försöka om det icke är svalare derinne hos gubbarne som spela. Vi gingo, följda af en lång och uttrycksfull blick af Augusta, som nu glömt missödet med den tappade skona, och njutande af nöjet att dansa, af tanken att vara ålskad, var nöjd med sig sjelf och hela världen, och leende bakom sin bukett troligen fann denna afton alltför kort. Det var emellertid skrifvet i ödets bok, att