Norrländska Korrespondenten – 27 september 1873, sida 2

rättegång framför andra wunnit en större upp: märksamhet, dels oc belysa några wäfendtliga filj: aktigheter i twisten, få att den läsande almänheter må funna fritt oc) lätt bedöma densamma. J stämningen yrkades, att jag skulle till Söder: qwists konkursbo återbära räkningar å ett fam: mankagdt belopp af 11,627 rdr 86 jämte 5 proc ränta å hwad jag möjligen häraf uppburit; och till stöd för detta yrkande åberopades, att jag, fom in: om 30 dagar före konkursen emottagit dessa på mig transporterade räkningar, haft skälig anledning antaga, att detta ffett till förfäng för Söderqwists borgenärer. Till en början ber jag få förutskicka att dylika twister i konkurser eller ifråga om återgång af af: tal, som blifwit emellan borgenär och gäldenär inom 30 dagar före dennes konkurs inträffade wisst ide höra till sallsyntheterna utan twärtom. Man bör nämligen noga ihägkomma, att något swek eller annat brottsligt förfarande ide ingår i dessa aftal, så snart det är ostridigt, att den, med hwilfen gäldenären ingick aftalet, har en werklig fors dran hos gäldenären. Det är endast fråga om liqwidens giltighet eller icke, då konkurs få hastigt som inom 30 dagar följer på uppgörelsen. Wet man gäldenärens obestånd och att konkurs inträffar inom 30 dagar efter tagen liqwid har lagen ide owilkorligen fordrat liqwidens återbäring utan föreskrifwit godemän, sysslomän eller borgenärer att inom en månad efter inställelsedagen taga och fortställa stämning å den, fom fått uppgörelse, hwadan, oc derest försummelse härutinnan eger rum, t. er. derigenom att stämning uttages till obehörig domstol, eller dymedelst, att fmaranden ide undfäått tillräcklig stämningstid, all talan om återwinning mot dylik person är försuten — denne bibehåller, hwad han, medweten om gäldenärens obestånd, och att konkurs inom 30 dagar skulle inträffa, erhållit i liqvid för fin fordran. Om nu en borgenär ide känner gåldenärens obeftånd då han affordrar denne och erhåller liqwid för en förfallen fordran men gäldenären inom 30 dagar derefter gör konkurs, har lagen lemnat denne borgenär i fin goda rätt, intill dess att g0demän, sysslomän eller borgenärer wisat, att de is nom 30 dagar efter instållelsedagen i konkursen uttagit och delgifwet borgenären stämning, samt att gäldenären annorledes än med penningar werlar, i köpenskap löpande förbindelser, eller andra, med hänsyn till gäldenärens yrke, wanliga betal: ningsmedel betalt den förfallna gälden. Häraf fynes, att borgenären i sistnämnde fall har ganska stort skydd för sin uppgörelse! och att hufwudfrågan blir den, hwad som menas med wanliga betalningsmedel eller icke. Nu och Då i förewarande twist v. häradshöfdingen Hay såsom ombud för Söderqwists fonfurss massa latit förstå, att denna rättegång skulle wara för mig, beswärande, och att mina atgöranden warit otillbörliga m. m., hemställer jag huvwwida han kan anses hafwa rätt uppfattat karaktären af twisten eller meningen med konkurslagens ftadganden om återgång af aftal. Genom ett ständigt upprepande, att jag skulle warit medweten om Söderqwists obestand, då räk ningarne transporterades på mig, och att dessa transporter gjordes till förfång för Söderqwists borgenärer, har han trott sig ställa mig i någon slags stugga, fom jag borde frukta — men hwad skulle jag kunnat frukta? Jngenting. För samma ändamal har han jemwäl uppwisat flere af mig till Söderqwists bokhållare Weftermark afsända telegram, fom påfordrade att IJe stermark skulle efter Söderqwists död fortfara att på mig transportera räkningar å utestående fors dringar, men dä Westermark icke werkställt några transporter efter Söderqwists död, samt telegrams men för öfrigt utmärka, att jag ansett Söderqwists ställning god, och att, om ett motsatt förhållande stulle inträda, jag wore beredd på twift am laga återgång af transporterna, få fan ju ide ur telegrammen frammanas någon skugga——FRTGk: — ———