Norrländska Korrespondenten – 6 september 1873, sida 2

längt, att de strikande i onsdags tägade till Forssa ändäg och sökte förmå äfwen där marande arbe tare att öfwergifwa fitt arbete; hwilket dock ide aflopp bättre, än att ett handgemäng upstod, i hmwils fet de senare, fom woro nog själfständiga att hwarken låta skrämma eller locka fig, blefwo segrare. Utan kapten Morsings och major Biörcs kloka oh bestämda upträdande skulle dock denna strid säkert hafwa antagit betänkliga dimensioner. Nu aflopp alt utan swårare följder, och järmvägsentreprenö: ren, långt ifrån att genom striken blifwa på något wis strandsatt, är glad att hafwa blifwit af med en hop dåliga och anspråksfulla arbetare. H. P. Andra årsväxtberättelsen för Gefleborgs län är af följande lydelse: Sedan första årswäxtberättelsen afgafs, den 29 sistlidne juli, har wåderleken warit warm och torr med föga regn och för wäxtligheten särdeles gynz jam. Grödan har följande utseende: Hwete, obetydligt odladt, under mognad, färnfullt och lofwande medelmåttig afkastning. Råg, däraf skörden redan börjat, anses lemna afkastning öfwer medelmättau. Korn, blandsäd och Hhafra, länets hufwudsäden, som å högt belägna och sandiga ställen lidit af den lång wariga torkan, men därimot å djup och wäl skött jord äro sällsynt wackra, anses i allmänhet gifwa fullt medelmättig afkastning. Ärter och wicker i allmänhet wackra, men på en del ställen småwäxta i brist på regn; torde lemna medelmåttig skörd. Linet, fom i westra Helsingland betydligt repat fig, redan moget till skörd; lofwar god skörd och god wara. Potatis oh andra rotfrukter frodiga, mer tarfwa regn; lofwa medelmåttig afkastning. Hör skörden. fom werkstälts under särdeles gynsam mä derlek, är owanligt rik och af god beskaffenhet. Om det zigenarsällskap, fom mwarit i Stod: holm, skrifwes till N.-P. följande: Bland alt främmande från östan och westan, som om sommaren brukar besöka wår stad, fejfars prinsar och lustresande arbetareföreningar inbegrips na, har wäl intet så owanligt förekommit, som i dessa dagar, då wi öster ifrån pr ångbåt imottogo en veritabel zigenarfamilj med hustrur, barn, tält och alt det bekanta tillbehör, fom enligt all werldens romaner är oskiljaktigt från dessa hemlighetsfulla österns barn, hwilkas ursprung man trots alla lärda undersökningar aldrig lyckats konstatera, som under tidernas lopp wisat sig otillgängligare för den moderna bildningen och det ordnade fjamhäl: lets lagar, än Nordamerikas rödskinn, och fom irra werlden omkring lika fred: och hemlösa fom någonz fin judarne, ehuru de långt bättre än dessa bemaz rat sin egendomliga prägel och fitt afskilda lefnadssätt. Gästerna anmälde fig för öfrigt mycket hyggs ligt, anhållande om benäget tillstånd att göra en tur genom landet — det måtte fordras sådant på andra ställen, will det tydas — och försörja fig genom kopparslageri, åtminftone till skenet. Sin natur trogne, dröjde de icke länge på stadens trånga gator utan drogo ut i naturens sköte och slogo upp sina tält i Solnaparken. Det behöfwer wäl inte sägas, att detta war något, fom på det högsta re tade allmänhetens nyfikenhet, wida mer till och med än själfwa preussiska fronprinfen. Man talar om de fortfarande pilgrimsfärderna i Frankrike til alla: handa undergörande helgonbilder, och något dylikt inträffade nu äfwen här (med den skilnad dock att här ide war fråga om någonting i helgonwäg) ty der blef en ordentlig folkwandring från staden ut til Solna af gående och åkande, fom ala wille fe de werkliga zigenarne och — hwarför inte — låta dem för ombyte skull lyfta litet på den hemlighets. fulla framtidens dunkla slöja. Och man fit godt tillfälle att stilla fin nyfikenhet, ty främlingarna woro på intet sätt skygga; twärtom kände de i grund och botten konsten att hänga fig fast mit folk för att tigga, särdeles det upwäxande slägtet som därjämte wisade öfwerraskande prof på en fin gerfärdighet och skicklighet att i nödfall själfwa drag förlorg om fina böners upfyllande, fom funna komma en gammal praktiserad Londonerficktjuf at F— Ah — —