Norrländska Korrespondenten – 6 september 1873, sida 2

jadar eller på hexsabbat, då du vill låta döpa oskäliga djur?o aSkaffa undan den der skrikhalsens, sade Bois-Dauphin till sina kamrater; coch ni, min fader. kan ni ej läsa namnet på den knifsmed, som förfärdigat denna, klinga hvasa ?20 Med dessa ord satte han sin dragna dolk upp under näsan på den gamle munken. Den yngre reste sig häftigt från bänken, men satte sig ögonblickligen igen, likasom slagen af en plötslig betänklighet och besluten att vara tålmodig. fHuru vill ni, att jag kall kunna döpa fjäderfän, mitt barn? 7Det är min själ lätt nog; som ni döper oss andra menniskobarn. Stänk litet vatten i hufvudet på dem och säg: Baptizo te Carpam et Aborram; men säg det bara på rotvälska, så skolen I, vid den lefvande Gudy vara andäktige.? Till allmäa förvåning tog den gamle franciskanern litet vatten, hällde det öfver hufvudet på kycklingarne oeh uttalade mycket fort och otydligt något som lät som en bön. Han slutade med: Baptizo te Carpam et Aborram.v Derpå satte han sig ned och började åter läsa på sin rosenkrans som om han endast gjort något helt vanligt. Förvåningen hade gjort mor Marguerite stum; Bois-Dauphin triumferade. ?Nå, Marguerite, laga nu till karpen och aborren; det är mycket god fastemat. Men oaktadt kycklingarne voro döpta, vägrade Marguerite allt fortfarande att betrakta dem som kristen föda. Banditerna måste hota