Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1873, sida 2

Södra Ängermanlands öfre fögderi: häradsdomaren Michael Olsson i Ertrik, fomnumalftämmoordförandena Jsrael Mattson i Sunnansjö och H. Å. Böstedt i Öfwerå samt förre rifsdagsamannen P. Engman i Näsåker; från Norra Angers manlads fögderi: kontraktsprosten P. M. Klosshoff i Mo, riksdagsmannen P. O. Hörnfeldt, lands: tingsmannen P. G. Näslund i Hagaris, fjerdingsmannen I. Edström i Skorped och nämdemannen Olof Olsson i Myckelgensjö. Första årsväxtberättelsen för länet, afgifwen den 18 dennes, lyder fom följer: Sistlidet års höst war särdeles regnig, och jorden hann ide fullständigt tillfrysa, innan betydligare snöfall inträffade, hwilket synes hafwa ofötdelaktigt inwerkat på höstsädet. Wintern ommerlade med ömsom sträng, ömsom lindrig köld och särdeles under senare delen deraf, hopades stora snömassor, hwarigenom wårbruket försenades, så att sadden pa en del ställen icke han afslutas förrän omkring medlet af juni. Förhallandet med de särskilda sädesslagen upp: gifwes som följer: Rågen, ehuru på många ställen tunn och ojemn, företer dock ett i allmänhet lofwande utseende. Korv, ortens hufwudsäde, har, af brist på rean, betydligt hämmats i wäxten och är i allmänhet tunt och ojemt samt kort på halmen, men torde dock ännu genom tjenlig wåderlek kunna i någon mån upphjelpas. Skörden af detta säde synes dock icke kunna komma att blifwa mer än högst medelmåttig. Enahanda är förhållandet med blaud: säd, hafre och ärter. Potates och andra rotfrukter äfwensom lin och hampwärter äro ömsom föga för fig komna men till utseendet lofwande. Gräswäxten har äfwen lidit af brist på neder: derbörd, men synes dock komma att i allmänhet lemna god och på en del ställen riklig fförds BRekådmansval. Wid återbesättande af den efter aflidne rådman Rönblad lediga litterata råd manstjenst i Hernösand röstade stadsfullmäktige enhälligt på rädmannen C. F. Holm. Medsökande war häradshöfdingen O. Pettersson. Ledig tjenst. Wägaretjensten mid järnod metallwägen i Hernösand, sökes hos magistraten derstädes å 56:te dagen efter den 20 sistl. juni. Om Norrland skrifwer en korrespondent dpportune)y till Norra Hallands Tidning, bland annat: Man lemnar Norrland med en mindre behaglig, att ej säga pinsam känsla, den wi wisserligen kunde halka öfwer, men intrycket deraf sitter enwist fast och wi måste ut med sanningen. Wisserligen kunde de skogsförödelser, fom ohejdadt fortgå, trots fofterlandswännernas ofta nog högljudda klagan, lemna stoff till åtskilliga allwarliga betraktelser; wisferligen utgöra åtfkilliga, ödemarker liknande trakter alt annat än inbjudande taflor, och flutligen wemodigt stämd, dels mid åfynen af de mill: ontals s. k. pitprops, hwilka dagligen utskeppas, särdeles från de nordligaste trakterna, hwarest nu mera intet annat aterstär, samt de ofta uprörande och otröstliga betraktelser, man fär höra uttalas of tänkande män — men ändock är det ej detta (i och för fig fjelf ett ämne, tillvädligt för de allwarligaste betraktelser),, fom wi äfyfta — utan något i wåra ögon ännu bedröfligare. Aldrig ha wi fett få många bernsade personer jom i Norr. land och utan all jämförelse wärst uti staden Sundswall. Under en timmes tid räknade wi midt på dagen omkring 50 personer, stundom wmwältlädda, men wanligast landtbor, hwilka uti sitt öfwerlastade tillstånd förde ett det gemenaste oljud och midt på gatorna drucko ut medhafda bränwinsbuteljer; ja, wi blefwo t. o. m. witne till ett slagsmal mellan fem bättre samhällsmedlemmar, hwilka under rus sets iaflytelse upförde de wildaste och mest afftywäckande scener. Under samtal med personer, med hwilka wi sammanträffade, kunde wi ej dölja mår harm och förwåning öfwer detta widriga skädespel, — — —