Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1873, sida 2

undersökt den, i det han knappte med trycket. Jag ser att du förstår dig på vapen, min gosse. Lägg den till kinden, så får jag se huru da bär dig åt dermed.? Kaptenen lydde. ÖEn sådan bössa är ett kosteligt tinge, fortsatte konungen och talade mycket långsamt. äPå hundra steg kan man endast genom en liten tryckning med fingret fullkomligt säkert befria sig från en fiende, och hvarken pansarskjorta eller harnesk kan stå emot en god kula. Jag har redan nämt, att Carl IX — vare sig att det berodde på en vana fran barndomen eller en medfödd rädsla — nästan aldrig kunde se den i ansigtet, med hvilkew han talade. Vid detta tillfälle betraktade han emellertid kapten skarpt och med ett egendomligt uttryck i ögat. George slog ovilkorligen ued ögonen, och i nästa ögonblick gjorde konungen detsamma. Åter uppstod en stunds tystnad; George bröt den först. Huru skicklig man än är i bruket af eldvapen, äro dock värjor och lansar säkrare ... Ja, men om en bössa kan .. .? Karl log på ett egendomligt sätt. Han tillade strax derpå: aGeorge, wan säger att du blifvit groft förolämpad af amiralen.5 uSire. . MD aJa, jag vet det ganska väl. Men det skulle göra mig ett nöje . . . jag villatt du sjelf skall berätta mig det. Ja, det är sant, sire; jag talade med honom en olycklig sak, som låg mig ganska nära om hjertat . . ,?