Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1873, sida 2

och hans ögon med sitt tankspridda uttryck togo ingen del deri. År ni ännu trött efter jagten från i gär? frågade kovungen, synbarligen förlägen öfver att ej kunna finua något lämpligt ämne att börja samtalet med. Dea der hjorten lät ej taga sig så lätt, Sire, jag vore ovärdig att föra ett kompani af ers majestäts lätta ryttare, om en fart sådan som denna ansträngde mig. Under det sista kriget gaf hertigen af Guise mig tillnamnet Albauesaren, derför att han alltid såg mig i sadelnp.? ?Ja, man har sagt mig att du är en ypperlig ryttare. Men säg mig, skjuter du ocksä säkert med bössa 27 ?Ja, ers majestät, jag förstår ganska väl att handtera en bössa, men jag är dock långt ifrån att ega den färdighet, som ers majestät. Detta faller ej på hvar mans lott.? ?Du, ser du den långa bössan der? Den kan du ladda med tolf varghagel, och jag vill blifva evigt fördömd, om det på sextio steg skall fionas ett enda af dem utanför bröstet på den hedning, som du vill skjuta till måls på. Sextio steg! Det är ett temligen stort afstånd; jag skulle ej hafva syunerlig lust att göra ett försök på mig sjelf med en skytt somers majestät. äKOch på två hundra steg skulle den kunna sända en kula in i kroppen på en man, förutsatt att kulan eger riktig kaliber. Konungen lade bössan i kaptenens händer. ?Den tycktes vara lika god som den är praktfoll, sade George, efter att omsorgsfullt hafva