Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1873, sida 2

jöretrade hos DD. MM. höls af def ordförande, stortingspresidenten Swerdrup, hade, enligt norska tidningarne, följande lydelse: MNådigite Konung! Under de minneswårda dagar, då norska folket återwann fin sjelfständighet och satte fig i befittning af sin fria stadsförfattning, blef det sasom en folteto önskan lagstadgadt, att Norges konungar skulle krönas i Norges gamla konungastad. Befrielsewerket blef anknutet mid stora minnen och förtröstansfulla förhoppningar, lika hedrande för konung fom folk. Det, som folket wid grundläggandet af sin unga lycka har tänkt och wetat, har blifwit förwertligadt. Den krona, som snart skall fästas på e. m:ts bufwud innesluter minnen af djup betydelse och högt warde för e m:t sasom för of. Sedan e m:ts uphöjde stamfader på Nordens pånyttfödelses tid öfwertog konungadömet, är mer än ett halft ärhundrade förrunet. Under denna tidrymd, fom råtnar sa manga bemärkelseär i folfens lif, hafwa konungar af e. m:ts ätt, trogna sitt fall och de stora upgifter, de haft fig förelagda, häfdat Norges sjelfstandighet och rang ibland länderna: i förs ening med wart folk hafwa de utöfwat en wälfigneljerik wertsamhet till utweckling af de krafter, fom hwila i landets sköte, til jamhällets trefnad och walbefinnande, till rikets ära oh lyda; i före ning med brödrafolken hafwa de med krast märnat den skandinavista halföns frihet och betryggat def framtid. Hwad de fom konungar uträttat är för alla tider inristadt i nationens minne och hjerta. e. m:t är kallad att ytterligare fullfölja edra höga företradares werk. Med hängifwenhet har foltet helsat edert upstigande på tronen, med tadsamhet bar det mottagit bekraftelsen på, huru högt e m:t aftar nationens önskningar, sjelfstandighetens kraf och landets wardighet; med förhoppningar skädar det ut i framtiden, fullt förwissadt om, att under e. m:t styrelse konung och jolk städse fkola mötas i gemensam wertsamhet för ett alfkadt fäderneslands ära och walgang. Det är med hogsinnad insigt häruti ide mindre än i känslan af de al warliga pligter, det konungsliga kallat (Embede) alagger, e net ifall besegla fin tronbestigning med den högtidliga handling, som skall foga kyrkans inwigning till det förbund, fom förenar e. m:t med Rorges folk. Hela folket, i hwars midt wår plats jom stortingets ombud är, ffall på den dag, då e. m:t mottager kyrtans inwigning til fonungadömet öfwer Norge, upsända böner till Honom, font haller tonungarnes och folkens öde i fin hand, att Han matte taga e m:t i fin hägnande mård och att Han i ritt mått wille förläna e m:t wishet och kraft att upfylla edert höga fall. Nadigkta Drottning! Stortinget frambär genom oss fin tacksamhet för att e m:t tillmöteskom folkets önskan, att kyrkan måtte lagga fin walsignelse till e. m:ts uphojda fällning som landets Drottning. Fran dagar, tillbragta bland op, känner e m:t det norska folkets niunelag. Det fer med hög attning upp till tonungens maka, hwars alskliga fall det är att i konungens hus skapa ett Hem för all den kkärlek, stönhet och lycka, som ett nordiskt familjeliif kan inrymma. Det ärar Drottningen, owaxs uphöjda bestammelse det är att genom mildhet oh höghet lifwa och befasta de känslor af trohet och hängifwenhet, med hwilka folket omfattar konungaätten och som låta det dela konungahusets glädje och känna dess sorg. Så är det en gammal sed i Norge. E. mtt skall alltid, då e. m:t gastar wårt land, blifwa mottagen med hjertlig hyllning, men ingen skönare ån den, e. m:t skall mottaga, när folket i den högtidliga stund, då e. m:t krönes till rikets drottning, med rördt sinne nedkallar Herrans wälsignelser öfver e. m:t, öfwer landets unga jurstar, de fungliga prinsarna, och öfwer den fungliga familjen, fom ligger e m:t få nära om bhiertat. Enkedrottningens arf. Enligt Romsdals Amtsridende stall fregatten S:t Olaf ankomma till Kristianssund i denna wecka för att afhämta åt: