Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1873, sida 2

ett starkt afbrott mot Karls ungdom och hans af broderier skimrande kostym, När man såg dem, skulle man kunnat tro, att denne unge konungen med en för krönta hufvud sällsynt omdömesförmåga valt den dygdigaste och visaste af siva undersäter till sin gunstliog. Da de passerade genom galleriet och allas blickar voro riktade på dem, hörde Mergy grefvinnans stämma helt nära sitt öra sakta hviska: Var icke förtörnad! Se ej på det förr än ni kommit ut. Samtidigt kände ban att någonting föll ned i hatten, hvilken han höll i banden. Det var ett försegladt papper, som inuehöll nagot hårdt. Han stack det i fickan, och en kvart senare, då han kommit ut från Louvren, öppnade han det och fann en liten nyckel tillika med följande ord: Denua nyckel öppnar min trädgardsdörr i natt kl. 10. Jag älskar er. Jag skall ej vidare maskera mig för er, och ni skall nu till slut få återse donna Maria och Diana. Konungen följde amiralen till ändan afgalleriet. Farväl, min fadero, sede han och tryckte hans händer. KNi vet att jag äiskar er, och jag vet att ni är min med lit själ , ineltvor och allt. Ilan beledsagade dessa ord med ett rätt skratt. Då han derpå pick tillbaka till sitt kabinett, stannade han framtör kapten George. I morgon efter wmessan?, sade han, ?skall ni komma in i mitt kabinett. Jag vill tala med er. Han vände sig om och kastade en nästan orolig blick på den dörr, genom hvilken Coliguy nyss gått ut, derpå lemnade han galleriet för att innesluta sig med marskalk de Retz.