Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1873, sida 2

ken till djup vördnad: oDet är vår moders bibelo, sade han. Kaptenen gick upp och ned i rummet utan att svara. Å År det ej tid att vi begifva oss på väg?? sade Mergy och och bäktade på sig sin värja. eIcke ännu; vi hafva änuu tid att äta frukost Båda satte sig ned vid ett bord betäckt med flera slags bakverk och en stor silfverkanna fylld med vin, Uuder måltiden afhandlade de vidt och bredt, och med synbart, intresse detta vins egenskaper i jemförelse med andra viner från kaptenens källare, i det de bemödade sig att genom ett så intetsägande samtal som möjligt dölja sin verkliga sinnesstämning för hvarandra. Kaptenen reste sig först. ?Låtom oss begifva oss af?, sade han med hes stämma. Han tryckte hatten ned öfver ögonen och sprang hastigt utför trappan. De stego i en båt och läto sätta sig öfver Seinen. Båtkarlen, som af deras utseende gissade till den afsigt som förde dem till Klerkängen, bar sig åt som om han hade mycket brådt, tog kraftiga årtag och berättade dem: mycket omständigt huruledes i förra månaden två adelsmän, hvaraf den ene hette Comminges. hade gjort honom den äran att lega hans båt. I samma ögonblick som de stego iland fingo de sigte på eu båt med två män i, hvilka satte öfver floden några hundra steg längre ned. äDer hafva vi vårt folk, sade kapten, dröj här!? och han skyndade bort mot båten med Comminges och vicomten af Beville ombord. Ab, är det dul! ropade den sistnämnda,