Doktor Gödeckes föredrag wid afslutandet 30 april af läseäret i Ostergötlands folkhögskola på Lunnewad: Forts.) Det skönas och det godas njutande o. s. w. Se wi på denna lifta, hwilken wisst icke är full ftändig eller fullfomlig, uppenbarar det figedod, att de rent letamliga behofwen framträda först od) de andliga sednare. Så går det till med folken, så med den enskilda människan. Det första, barnet låter oss förstå, är, att det känner hunger; det sista, som talar ur en ädel gubbes bristande blick, är ett saligt hopp om att ewigt få njuta af Guds god: hets rikedom, när ej mer några lekamliga behof trycka honom. Men på den långa banan mellan detta första och det sista, finnes det en ofantlig rad af dels lekamliga, dela andliga behof, dels oc: så behof, som äro på en gång lekamliga och andliga; och det är just uti herrawäldet öfwer dessa skiftande lockelser, fom all praktisk wisdom ligger. Här äro wi midt pål werldens stora arbetsfält.