Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1873, sida 3

Hwarjehanda. Hwar är katten? Frun har köpt 2 stäålp. smör och lemnar waran i kötet, hwarest endast pigan och katten befinna sig. När frun kommer tillbaka är emellertid smöret förswunnet. Katten har ätit upp det, påstår jungfrun. För att praltiskt öfwertyga fig om sanningen af detta påstäende sätter frun tatten på wigtstälen. Duret befinnes wäga jemt 2 stkälp. Godt, fäger frun, hållande katten i naden, här är smöret — men hwar är fatten 2 Goda släl. Får jag lof att bjuda ett glas win? frågade fru MN en herre af fina bekanta. Rej jag tadar, swarade han, för det första dricfer jag ide min, för det andra få har min läfare förbjudit det, oc) för det tredje få drack jag en half butelj nyf! Okonstladt. Under sin resa i Norrbotten sölte wår unwarande konung göra sig tillgänglig för alla de mer eller mindre framstående personligheter, med hwilla han sammanträffade, För att tunna yttra ett wänligt ord till litet hwar bland de uppwaktande gjorde han bruk af sitt werkligen furstliga minne. Så t. ex. wände han sig en gång till en ung prestman i finnbygden, den der genom kunglig nåd blifwit befriad från de erforderliga profwen för inträde i preståndet, och ställde till honom följande fråga: Mins jag orätt, eler war det ide jag, fom under Konungens frånwaro undertecknade ditt difpengbrej? Jo, jag tror, det war herru, blef det enkla men förbluffande swaret. ÅAKOK Hii ———-——-00—-—L, fO— —