Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1873, sida 2

det ehuru konungen äkte i en heltäckt wagn. Men andra kammaren will icke gifwa sin förre talman efter i wördnad för det konungsliga och låter derför den bild i olja af ärkebiskopen, fom nu pryder fondwäggen i kammarens samlingssal, flyttas undan för att bereda plats åt en marmorbyst af Karl XV. Om, fom antagligt är, någon inffrift fommer att anbringas för att underrätta famtid och efterwerld om konung Karls nyuptäckta egenskap af det nya statsskickets grundläggare; få borde, synes oss, för sanningens och opartiskhetens skull derunder inristas hr Hedins protest. Wi meddela på annat ställe denna manliga och redbara motsägelse mot ett mindre wäl betänkt försök att romantisera wår historia och lyckönska an: dra kammaren till att ega en ledamot som sökt rädda kammarens anscende. Frågan om riksdagens kröningssändeskap till Norge är i andra kammaren nu afajord efter en högst märklig öfwerläggning, för hwilken wi efter D. N. här redogöra: Många talare motsatte fig Helt oh hållet deputationens afsändande. De flesta fom upträdde anfågo de föreslagna reseersättningarne alldeles för rundligt tilltagna. För afslag talade först hrr Lars Ersson oh Jöns Pehrsson, hwilken senare likwäl föreslog, i händelse deputationen kommo att affändas, att arvodet skulle bli lika med det, som af andra kammarens ledamöter upbäres. Sr Ena: lander kunde icke med godt samwete bifalla en så stor statsutgift, då riksdagen förut nekat stackars fattiga enkor en ringa pension od) derjämte afflagit löneförhöjningar, hwilka haft alla billighetsskäl för fig. Hr Hegsgftröm talade i jamma riktning och ansåg att när riksdagen en gårg upriktigt lyck. önskat konungen och drottningen, detta ej behöfde uprepas. Den kostnad, som deputationen enligt förslaget skulle förorsaka, upgår till en femtedel af hela anslaget till kröningen i Swerige. Detta är ju alldeles orimligt! 450 rdr wore en alldeles tillräcklig summa. Hr Clairfelt ansåg det wara föga konsekvent, efter de uttalanden kammaren förut i frågan haft, att nu besluta öfwerwara genom deputerade kröningen i Norge. Hr Gumelius yrkade afslag på helt andra skäl. Han erinrade om hurusom i Norges hufwudstad under ögonen på de förnämsta representanterna för landets press, under ögonen på stortinget och under ögonen på Kristiania ordningsmakt förolämpande handlingar blifwit begångna mot en swensk scenisk konstnär för det att denne war swensk och mot en norsk sångerska, högt upburen i Stocholm, derför att hon af rent tekniska skäl på Kristiania teater sjungit en operatext på swenska. Tal. kunde af dessa och andra tecken ej wara säker på att riksdagens deputerade ffulle bli höfligt bemötta i Norge, eftersom de wäl måfte tala sitt modersmål, och då han ej wille utsätta dem för något obehag, få anfåg han att ingen deputation borde affändas. För afslag talade dessutom hrr Johan Fönsson, Gummesson, Per Nilsson i Kulhult, Iwar Månsfon och Ola Jönsson, hwilken senare ock fäste upmärksamheten på att, om deputationen utses, böra suppleanter äfwen wäljas för fyllande af möjligen upstäende wakanser. Med framhålande deraf att hvenffa reprefentationen ide utan att göra fig skyldig til stor ogranns lagenhet mot Norges representation, som låtit fig representera wid kröningen här, kunde underlåta att sända deputerade till kröningen i Trondhjem, påyrkades deputationens utseende af hrr Posse, P. Olsson, Jöns Rundbäck, Sparre, Nils Pettersfon, O. B. Olsson, Ehrenborg, Karl Jfwarsson, Hubinette, Schultz, Dickson, af Schmidt, Uhr, Edström och Törnfelt, med hwilka för öfrigt många instämde. Hrr Abr. Rundbäck och Lif Olof Larsson m. fl. nedlade, med instämmanden af ett flertal fammarledamöter, alwarliga protester mot de ytranden, hr Gumelius fält. De fall, på hwilka han anspelat, rörde alldeles ide swenska riksdagen lika litet fom