Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1873, sida 2

med handen öfver pannan, likasom för att bortjaga en pinsam tanke. ?Käre broder!? sade Mergy helt sakta och tryckte hans hand. George besvarade detta på samma sätt, och bada bröderna, som blifvit efter några steg, påskyndade nu sin gång för att upphinna de öfriga. Då de gingo förbi Louvren, hvarifrån en mängd personer i lysande drägter just nu kommo ut, helsade eller omfamnade kaptenen och hans vänner nästan alla de herrar, som mötte dem. Vid samma tillfälle presenterade de den unge Mergy för dem, och denne fick sålunda på ett ögonblick göra bekantskap med en stor del af den tidens mest framstående personligheter. Han blef nu äfven underkuonig om deras öknamn — ty denna tid hade hvarje märkvärdig man sitt att draga på — samt de små skandalösa historier, som berättades om dem. Ser mni, sade man till honom, ?den der gulbleke rådsherren? Det är Messire Petrus de finibus, på fransyska Pierre Seguier, som har ryckte om sig att genom sin slughet och sina listiga anslag alltid ernå sina Åsnes. Se der är den lille kapten Bänkbrännare, Thor de Montmorency; se der är faskbispen, som na håller sig temligen rak på sin mulåsna, då ban ännu ej spisat middag. Se der är en af hjeltarne i ett parti, den tappre grefven de la Rochefoucauld, med tillnamnet kålens fiende.? Under sista kriget lät han med gevärssalvor rent steka ett stackars kålland, som han med sina dåliga ögon tog för landsknektar . .. Erkebiskopen af Guise.