Norrländska Korrespondenten – 17 maj 1873, sida 2

Jag håller min guldkedja, mot en gulden, att ni bör till åareligionen.eDeri har ni rätt, mia herre, men jag är ännu ej så god kristen som jag borde vara.oJag kan ögonblickligen känna igen en hugenott bland tusen andra. Men, alla helgon, hvad herrar parpaillotter göra alvarsamma miner så fort de tala om sin religion. -Det synes mig, att man aldrig borde skämta öfver ett sådant ämne.aIlerr de Mergy har rätto, sade baron de Vaudreuil, aoch himlen skall en gång straffa er, Böville, för er ständiga gyckel med heliga tiug. Vill ni bara se, hvilken belgonmin han göro, sade Beville till Mergy, han är den värste af oss allesamman, och ändå ger han sig till att alt emellanåt uppbygga oss med en liten predikan. PLåt mig vara den jag är, Båville?, sade Vaudreuil, om jag är lättsinning, så är det derför, att jag ej kan kufva mitt kött, men jag ärar åtminstone hvad som äras bör.? Hvad mig angår, så ärar jag i hög grad — min moder; det är den enda aktniungsvärda kvinna jag någonsin känt. För resten äro katholiker, hugenotter, papister, judar och turkar lika goda för mig, min gode vän; jag frågar icke mer efter deras käbblerier än en sönderbruten sporre. Parpaillot, ett öknamn på de franska protestanterna likasom bugenott. (Forts.)