nens antagande stulle utöfwa för alla dem, som hade skulder och utskylder att betala. Detta gaf hr Swen Nilsson i Österslöf anledning att till sist önska, det de upträdande talarne måtte hålla fig till saken. Hr Rubenson hade upfattat 58 rifsdagsordningen få, att fråga om ett måls hänwisning till utskott kunde, men ej owilkorligen måfte bordläggas. För öfrigt yrkade afwen denne talare remiss til bankoutskottet. Hr Jöns PRaras widhöll sitt yrkande om bordläggning oh förklarade öppet, att han dermed affåg att fördröja frågans behandling så länge, atti dess slutliga afgörande skulle blifwa en omöjlighet. Hr Gumelius, fom i anledning häraf å nyo up: trädde, önskade, att, om bordläggning nu beflutades, hr Vns Pehrssons afsigt dermed dock måtte göras om intet; på grund hwaraf han anhåll hos talmannen att, om få behöfdes, plenum för mor tionens renitterande måtte utsattas till måndagen före krönigshögtidligheternas börjande. Hr Jör Rundbäck ansäg det wara nödwändigt, att innan remiss föresloges, erhålla offisiel under: rättelje, om den flera gånger åberopade händelsen i norska stortinget werkligen inträffat, och då han fåg finansministern på ministerbänken, hoppades ban af honom erhålla uplysning härom. Statsrådet IBern erhöll nu ordet od förklarade, att det tywärr få förhölle fig. Talaren upläfte twänne till honom ingångna telegram hwilka ty mwärr ide lemnade rum för någon owisshet. Hwad motionen för detta stortingets beslut beträffade, förefunnes ännu ingen ledning för omdömet. Cs mellertid borde man ihågkomma, att det wore fon: ventionen som blifwit förkastad, hwarimot frågorna om myntlagen och öfwergång till guldmyntfot woro lemnade öpna, för att företagas till afgörande först efter den norska kröningsdeputationens återkomst till Kristiania. Talaren begagnade tillfället att til känna gifwa, det k. m:t i föregående dagens fons selj beflutit inleda diplomatiska underhandlingar med DanmarE om afflutande af en feparatfonvention (ett till fänna gifwande, fom helsades med tal: rika bravorop) och hwilken konvention det sedan stode Norge öppet att biträda. Denna k. m:ts åt: gärd maste anses ej blott berättigad, utan äfwen nödwändig, då man ihågkomme, att meningen med konventionen ej blott warit att förena de tre nordiska länderna om ett gemensamt myntsystem, utan äfven att å wäga bringa stadga i wära myntförhällanden. På grund häraf hade ej frågan kunnat stanna på fin närwarande ståndpunkt. Någon pro: pofition komme imellertid ej från regeringen att afgifwas på grund af den motion fom blifwit wäckt. Genom den jamma, hwilfen regeringen med stor tillfredeställelse förnummit, skulle frågans behand: ling gå inabbare, och talaren önskade det wäckta försflaget ell framgång. Diskussonen förklarades nu afslutad och beslöts först med 127 röster mot 38, att motionen ide ffulle bordläggas. Oaktadt denna utgång fordrade hr Jöns Pehrsson votering äfwen om, huruwida den fkulle remitteras til baukoutskottet eller tilfälligt utskott, och blef det förra kammarens beslut med 128 röjter mot 26. — Norska stortingsdeputationens medlemmar woro under denna frågas behandling närwarande på diplomatläftaren. Sveriges fabriker och manutakturer år 1871. Ur fommersfalleaii nyligen utgifna berät: telse om landets fabriker oh manufakturer under år 1871 tillåta wi of att efter St. D. meddela några färdeles intresfanta upgifter. Öwad först widkommer antalet of här befintliga fabriker och manufakturer, få utgjorde det samma nämnda år, då endaft de i gång warande togos med, 2,305 eller omkring 120 flere än året förut, 116 flere än år 1869, 88 flere än 1868 och 47 flere än 1867. Bland fabriker, fom förekomma till ett mera be tydande antal må nämnas följande, nämligen: färz gerier (386), läderfabriker (687), mekaniska wertkjtär der (95), ftenfärlaoh kakelugnsfabriker (68), to baksfabriker (99) och klädesfabriker (73). Fabrifsz och manufakturnäringarnas fammanlagda tillwerkningswärde utgjorde 105235,595 rdr. Det samma war de 3 åren 1867—1869 omkring 80 nillioner od) utgjorde år 1870 92,281,084 rdr, hwadan året 1871 företer en förhöjning mot föregående år af närmare 13 millioner. Bland fabriksgrenar, fom äro till ett betydligare belopp representerade i denna summa, må näms nas följande, nämligen: bomullsspinnerierna (med 14,349,407), mekaniska werkstäderna (10,827,268), färgerierna (5,630,460), pappersfabrikerna (4 mill. 750,088), sockerraffinaderierna (17,057,175), tobatsfabrikerna (7,056,476), bomullswäfnadsfabrikerna (8.035,807) och klädesfabrikerna (11,201,654), war rande samtlige dessa fummor icke obetydligt högre än de motswarande för såwål 1870 som de 3:ne närmast föregående åren. Jämföras blott åren 1870 och 1871, finner man t. ex. att wärdet af klädesfabrikationen fift nämda år ökats med 1,752,387 rdr. — Tillwerfningsmär