Norrländska Korrespondenten – 17 maj 1873, sida 2

eDem kan ni aflemna i morgon.a KNej, det är nödvändigt att det sker i dag... och ... tillade Mergy med ett helt förläget leende, ajag måste tillstå, att min kassa är i mycket klent skick, och att jag måste söka att .1 äDet var min skäl en skön ursäktos, ropade alla på en gång. åVi ämna icke tåla att ni afslår att äta middag med goda kristna som oss, för att gå åstad och låna pengar hos judar. KHör nu, min käre väns, sade Beville, i det han antog ev mycket allvarlig min och skakade en silkespung, som hängde i hans bälta, avill ni inte antaga mig till er skattmästare. I fjorton dagars tid har Passe-dix behandlat mig särdeles väl.o aLätom oss nu komma i väg och ej dröja här längre. Middagen väntar oss på KMorianeno, ropade de om hvarandra, Kaptenen såg på sin broder, som ännu var villrådig. KÅh ja, nog får du tid att aflemna dina bref. Jag har ju penningar nog,kom bara med oss. Du skall väl i alla fall göra bekantskap med lifvet här i Paris. Mergy lät omsider öfvertala sig. Hans broder presenterade honom nu för den ene efter den andre af sina vänner: baron de Vaudreuil, chevalier de Rheincy, vicomte de Berille o. s. v. De öfverhopade den nykomue med vänskapsbetydelser, och han blef nödsakad att taga den ene efter den andre i famn. Beville omfamnade honom sist. aHo, ho, kamrato, ropade han, ajag kan, Gud fördöme mig, känna kättarlukten af dig.