dyra resan förgäfwes. På morgonen dagen efter torparens besök på Manilla, tom prins August, fom war ute på promenad med en fin lavaljer, händeljewis ned til gaswerfet, der, om jag mianes rätt, arbete med en skorsten pågick, Hwilket prinsen önskade taga i slärsiådande. Ute på gärden fick han se torparen, som naturligtwis skulle ut och se på prinsen. Mannens sorgsna uppsyn gaf denne ans ledning att underrätta fia om hans förhållandenoch då prinsen erfarit orsafen till mannens beiymmer, utropade ban genaft: Du ffotl få in gosfen på Manilla, det lofwar jag, Hertigen af Dalarne. Samma förmiddag for prinsen sjelf ut till Manilla, för att bereda gossen plats, men detta slyckades ide heller för honom, ty alla platser woro, sam sagdt, upptagna. Hemkommen, skickade han torparen en penninggåwa mer än tillräcklig för hemresan, låt anteckna mannens adress och föga honom, att han lugnt kunde refa hem; han ssulle sramdeles få höra widare af hertigen. J höstas fick mannen sig ytterligare penningar tillsända, med förständigande att genast uppsända gossen till Manilla, der plats un woro beredd för honom