Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1873, sida 3

Hwarjehanda. Furstlig wälgörenhet. En bresstrifware från Stockholm till Norrköpings Tidn. skrifwer följande: En utfattig, sink enka, boende wid en af Stodholms aflägsnaste gator, hade en dag ar någon menniskowän blifwit tillrådd att skriftligen wända sig till prins August och klaga sin nöd. Prinsen fann brefwets inehåll behjertanswärdt, befallde fram fin lilla drosta, lät i den nedbära hela högar af lifömedel från sitt kök, satte fig sjelf uti oc kuskade i wäg till enkan. Framfommen till ort ohm ställe häll han sjelf i tömmarne, medan fuften inbar det medförda till den sängliggande sjuka, fom öfmerlydlig wid åsynen af så mycket mat, sramsuckade den önskan att lunna få fe oc tacka den, fom bewifat benne en sådan wälgerning i hennes fattigdom. Kusken gick och då prinsen frågade honom, hwad entan sagt, omtalade han hennes lifliga önskan att få fe fin wålgörare. Prinsen hoppade ur drostan och gick, in, men häpnade mid åsynen af få mycken fattigdom och nöd, fom här framftällde fig för han buckar. Hwad jom isynnerhet förwänade och rörde honom war att sängen, der den sjnla låg satnade sängkläder. Med löfte att attsnart tomma tillbala skyndade han ut, satte sig upp i droskan och for bem samt började ett wäldigt sötande efter fängtlär der, täcken, dnor m. m. Det war ide få noga med. Det sålunda hopsamlade nedbars i den mäntande drostan, fprinfeu satte fig åter uti och begaf fig för andra gången till den fattiga entan, fom jålunda blef rikligen hulpen. En fattig torpare, fom hade en dösstum fon, begaf fig i fjol wåras med denne till Duimwuditaden för att söka få honom intagen på Manilla. Torparen tog in hos en slägting, fom har nägen anställning wid Stockholms gaswerk. Alla försök att så in den wanlattade sonen på Manilla woro förgäfwes: der fanns icke plats, och fadren war djupt bedröfwad öfwer att ha gjort den for honom