Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1873, sida 2

han lade sin hand derpå. Och säkerligen hade det skett en stor olycka, om han gifvit efter för den första uppbrusningen. Men försigtigheten tvang honom att lägga hand på sin vrede, då han märkte att Mergy sträckte ut handen mot hufvudgärden af sin säng, der en lång värja hängde. Han uppgaf genast den ojemna striden, störtade hastigt ut för trappan och skrek med full hals: Mord! brand! hjelp!? Mergy var nu herre på valplatsen, men helt orolig öfver följderna af sin seger. Han spände om sig sitt bälte, stack pistolerna deri, spände tillsamman sin kappsäck, och med den i handen beslöt han att gå direkte till närmaste domare och ingifva sitt klagomål. Han öppnade dörren och satte just foten på det öfversta trappsteget, då en fiendtlig styrka oförmodadt ryckte an mot honom. I spetsen tågade värden med en hillebard i handen, tre kockpojkar, beväpnade med spett och käppar, följle honom i spåren, eftertruppen utgjordes af en granne, utrustad med en gammal rostig bössa. Å båda sidor var man icke beredd på att mötas så snart; blott fem eller sex steg skilde nu de båda fiendtliga partierna åt. Mergy lät sin kappsäck falla och grep enaf pistolerna. Vid denna fiendtliga manöver märkte mäster Eustache och hans följeslagare i hvad afseende deras slagordning var felaktig. Likasom perserna i slaget vid Salamis, hade de försummat att välja en ställning, hvari deras öfverlägsna antal med fördel kunde utveckla sig; den ende af deras trupp, som bar eldvapen, kunde icke bruka det utan att såra sina kamrater, som gingo före honom, under det att hugenot