Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1873, sida 2

för diskuterandet af samma fräga uttalades af flera mötesdeltagare härda förebråelser mot ätskilliga kommunalstyrelser för ockrande vå lasten. Till bemötande häraf anförde tal. rörande Stockholm några siffror, bewisande nödmwändigheten af att i denna stad tämligen många näringsftällen finnas. J slutet af 1870, då sista folkräkningen egde rum, funnos i hufwudstaden 27,458 hushåll samt def: utom 20,000 personer fom lefde ensamma (förutom de kasernerade trupperna m. fl). Dessa 20,000 menniskor, äfwensom största delen af de många resande fom hitkomma, måste söka fin föda på nä ringsställena. Här woro år 1860 700 utffäntningss lokaler; nu har antalet nedgått till 321, bland hwilka öfwer hälften innehafwes på grund af bor gerliga rättigheter, fom efter hand indragas. Nå gon widare större reduktion af härwarande krogar tan ide gerna ste utan men såwäl för de ofmwans nämda 20.000 fom för hufwudstadens affärsrörelse, hwilken skulle lida deraf att man twunge resande att taga matsäck med fig, då de ämnade fig hit. Pen böra mi derför bli owerksamma? Nej, wisst ide; men mi skola anwända sådana medel, som bäst och utan skada i andra afseenden lända till det mål, wi afse — bränwinssupandets inskränkning. Förutom de ofwan anförda moraliska medlen an: tydde tal. sasom någonting för den goda saken nyt: tigt, att kommunen här od) i andra ftäder borde, sasom i Göteborg, öfwertaga all brämvinsförfälj: ning. Ör Carnegie har nyligen i Glasgow offent ligen redogjort för huru man i Göteborg ordnat brämmvinsutftänfningen — hwartill han funnit en anledning i det förhållandet att England och Sfotland uti i fråga warande hänseende stå ett godt stycke efter Swerige och i synnerhet ha mycket att lära af Göteborg. Wi swenskar intaga saledes redan en ganska aktningswård ställning, från hwilken wi böra söka att widare framgå. Grosshandlaren O. Berg fick härefter ordet. Hans ytrande war synnerligen wältaligt oh inne: höll en liflig framstallning af flera bland superiets allbekanta orsaker, äfwensom en bjert, skakande fäldring af def werkningar. Grundtonen i i detta anförande war religiös; och sasom den hufmwudjakli gaste anledningen till dryckenskapslastens utbredning bland wårt folk upgaf talaren den bristande guds: fruktan, fom han ansag för närwarande råda inom wida kretsar Fabrikören R. Landawist menade, att staten för retradeswis genom att ytterligare höja skatten å de spirituösa dryckerna fan bidraga till superiets hammande. D:r A. Nyström, hwilken dernäst ytrade fig, up: gaf 2:ne medel, fom från kommuneus sida tunde iillgripas för det ofta omtalade målets winnande. Det ena medlet bestode uti att inskränka den tid, hwarunder krogar och schweizerier finge wara öpna; det borde stadgas, att det skulle stangas kl. 10 e. m. om hwardagarne samt pa söndagarne hållas öpna endast emellan fl. 9—11, 2—t och 7—10. ( London, der nagot påbud angående stängning af utstankningslokaler förr ej funnits, blef för ett halft ar sedan förordnadt, att inga sadana lokaler widare finge wara tillgängliga efter fl. 11, ett ftadgande, fom redan wisat jura werkningar genom en betydlig minskning i brottens antal). Det andra medlet, fom af d:r MN. föreslogs, war detta: be stämda formulär böra upgöras och allmänt begag: nas (samt helst af myndigheterna påbjudas) för betygen åt arbetstagare, och bör Ägraden af nyt: terhet i detta formulär uptagas. . Sedan nu fyra af inbjudarne ytrat fig, återstod af den för öfwerläggningarna anslagna tiden (El. 7—balf 10) endast några få minuter, af hwilka hr Håkansson begagnade fia för att uttryda fina å sigter i frågau. Han trodde, att i ett land, der folket ide får lära fig annat än att Äfrukta Gud och ära fonungen, maste det altid bli flent be stäldt i alla afseenden. Det är ej bristande guds: fruktan, utan bristande upfostran, fom befrämjar dryckenskapslasten. Gif oss en sann uplysning, yt: trade tal., icke den falska, fom bibringas of i de