Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1873, sida 2

Från Bartholomtinattens tider. Historisk roman af Prosper MeErimee Kap. 1. Reitres. (Forts. från n:r 50.) Det skulle vara mig en synnerlig glädje att få böra en sådan?, sade Mergy, ab! sköna Mila, skaffa mig den förnöjelsen.? ?Ja Mila?, fortsatte kaptenen, berätta oss en historia medan vi göra slut på dessa flaskor.? ?Så hör då på?, sade Mila; ?och ni min unge herre, som icke tror på någonting, torde vara så god och behålla Edra tvifvel för Er sjelf.? ?Auru kan du säga, att jag icke tror på nägonting?, sade Mergy med dämpad stämma, ?på min ära, tror jag icke, att du har förhexat mig!? Mila sköt honom sakta tillbaka, ty Mergys mun berörde nästan hennes kind; och efter att hafva kastat en blick omkring sig för att förvissa sig om att alla lyssnade, började hon sålunda: ?Kapten, Ni har väl varit i Hameln?? ?Aldrig. vän Ni, kornet. Icke jag heller.? vHvad för något? Kan jag icke fiona nägon, söm varit i Hameln??