Norrländska Korrespondenten – 29 april 1873, sida 2

I Gefle, liksom här, fom förra weckan med en efterwinter med snöyra, storm och köld. Ett nykterhetsmöte hölls annandag päsk i Göteborg på domprosten Wieselgrens inbjudning och war besökt af ett tusen personer. Från öfz werläggningen anföra wi följande: Domprosten Wieselgren fade, att det, fåfom kändt är, finnes twå wägar, på hwilka man kunde komma till det äsyftande målet, dryckenskapslastens hämmande. Det ena ware på lagstiftningens, det andra på den kristliga kärlekens. För sin del, ansåg talaren, att att man borde wälja den sednare får fom liggande närmast till hands, att alla, fom älffade sedlighet och god ordning, borde sluta fia tillsammans såsom en man oc förbinda fig att ide uppmuntra en försäljning, fom få å tärer på fam hällslifwets rot. Man borde följa det exempel, fom engelsmännen i början af detta århundrade gifwit, då de wille blifwa af med den hatade utrikesministern Caftlereagh. De enades om att icke dricka spirituösa drycker under ett år, på det ftatens indrägtigaste inkomster måtte förswinna och ministern med dem. Ändamålet wanns. Wårt mål skall ock winnas, om wi afsäga oss de starka dryckerna och för wår swage broders skull göra en uppoffring, som i sjelfwa werket icke är någon sadan. Pastor Berglund ansåg att närwaron af få mån ga utgjorde ett stort bewis på, att de woro intresserade af att få en lycklig lösning på denna fråga. De flesta, trodde talaren, skulle wilja hafwa de rusgifwande dryckerna bortskaffade. Många, som brukade dessa måttligt, skulle helt säkert wilja afstå från detta bruk, om de dermed wisste sig funna rädda detta land och aftorka de många tårar, fom dryckenskapen afpressar drinkarens anhöriga. Smedförman C. 5 Samuelson trodde, att man i moraliskt hänseende kunde göra mycket för nyt terhetens befrämjande. Dock borde man börja uppifrån och nedåt; ty hwad skulle den tarfliga arbetaren tänka, då han ser den sinare klädde och den som borde wara bättre upplyst, komma raglande på gatan? De woro i sanning ej bättre att dricka fia drucken af champagne än af bränwin. Snickaren J Zetterlund hade af läkare hört, att den, som lefwer af tarflig spis och endast dricker watten, lefwer längst; undrade derför, hwarför åt stilliga läkare och andra upplysta personer brukade spirituosa. Skolläraren B. C. Rohde yrkade på krogarnes stängande pa fredags och lördags eftermiddagar samt på söndagar. Doktor Didson warnade mot lagftiftningsåtgärder. Riksdagen hade nu gjort, hwad han kunnat göra; det berodde hädanefter på fommunerna fjeljwa att på bästa sätt ordna sin syirituosahandel, ty den af riksdagen gjorda förändringen komme säkerligen att winna regeringens stadfästelse. Klagan öfwer dryckenskapens tilltagande är allmän i hela den civiliserade werlden. Orsaken till detta onda ansåg talaren ligga i de ökade arbetslönerna och dermed förenad njutningslystnad. Talaren be tonade dock, att ingen kunde mer än en han ön: ffa arbetaren förökad sörtjenst, men att han strängt yrkade på att denna anwandes wal. Bästa med: let mot det onda wore, att hwar och en ömmade för den genom dryckenskapen fallne brodern; de som stå folket närmast, funna göra mest; kvinnan kunde såsom maka i detta hänseende astadkomma mycket genom att göra hemmet — äfmen det tarfligaste — få inbjudande fom möjligt. Herr F. Lichtenberg ansag, att om folfnöjen och folkteatrar inrättades, skulle begäret efter rusdrycker aftaga. Grosshandlaren F. O. Strömman ansåg, att wåra arbetare gått mydet framåt i moraliskt hänseende. Man borde wäcka på hederskänslan och wisa, att dryckenskap wore owärdigt swensta män. Urmakaren Brehmer klandrade det i wart land upkomna bruket att bjuda.