Norrländska Korrespondenten – 29 april 1873, sida 2

vid Songnac! När jag bara tänker derpå, vattnas det i munnen på mig.? Ah! hvilka utmärkta sidenkjortlar! ropade Mila. ?Ja, och hvilken massa ypperligt linne!? ropade Trudchen. Hvad vi dock foro fram bland nunnorna i det stora klostret! sade kornetten, ?två hundra beridna skyttar iukvarterade med hundra nunnor! .. 7 Ja, det var mer än ett tjog af dem, som afsvuro papismen, sade Mila, så stor smak funuo de i hugenotterna. ?Ja, det är visst och sant, sade kaptenen, att det var en stor förnöjelse att se våra lätta karabinierer vattna siua hästar med presternas messhakar på ryggen, och våra hästar äta hafre på altaret samt att sjelfva dricka presternas goda vin ur deras egna silfverkalkar.? Han vände hufvudet om för att begära något att dricka och sag bakom sig värden med lyftade händer och ögon samt ett uttryck af den djupaste fasa i sitt ansigte. Dumbufvud!? utbrast den tappre Dietrich Hornstein med en axelryckning, hur är det dock möjligt, att någon mnnniska kan vara dum nog att tro på all den smörja, som de papistiska presterna undfägna oss med? Nu skall Ni få böra, herr de Mergy. I slaget vid Montcontour sköt jag med min pistol en af hertigens af Aujou adelsmän, och kan ni gissa hvad jag upptäckte på haus mage, då jag drog tröjan af honom? Ett stort stycke sidentyg fullsydt med heigonnamn. Han menade, att det skulle beskydda honom mot kulorna. Jo pytt!