Norrländska Korrespondenten – 24 april 1873, sida 2

för utdrifning af timmer så ytterst lägt de kunnat. Wi bifoga härjämte en prisnota för timmerflottning fiftlidne år. Af densamma behagade fon. befhde inhemta, att t. er. för ett 23 fot 9 tums timmer hrr Dickson Å komp. betala 45 öre. Är afständet, fom allmännast inträffar, öfwer . mil från wattendraget, medhinna 2:ne man med en häst på en dag att fälla och till wattendraget forsla högst 4 timmer; arbetsförtjensten för 2:ne man jämte underhållet för häften beftiga fig fåledes tillhopa till 1 rdr 80 öre. Det fan wisserligen härwid erinras, att wi ej äro twungne att med timmerutdrifningen taga någon befattning, men förhållandet är dod ide fådant. De, fom til sågwerksegare försält skog, funna uti 2:ne flasfer indelas; de fom ide ftå uti något annat beroende af dem än det, hwartill ffogstontrakten föranleda, oh äro dessa ganska få, samt de andra sadane, hwilka äro sågwerksegarne mer eller mindre skyldige. Skogskontrakten innehålla wisserligen den före skrift, att ej andra träd än de, fom mid tio alnars längd hålla tio tums diameter, må fällas; men erfarenheten har ådagalagt, att hrr Dickson på fe nare tider och i den mån skogen blifwit uthuggen ide allenast nöjt fig med utan äfwen fordrat utdrifning af träd med mindre dimenfioner, natur ligtwis mot en lägre ersättning. De hemmansegare, hwilka tillhöra förstnämnda klassen, måste sjelfwa werkställa utdrifningen af de på deras områden befintliga träden ty göra de det ej, ditsättas andra arbetare och hemmansegarne sakna all kontroll på afwerkningarne. Hwad åter beträffar den andra klassen, hwilken utgör det stora flertalet, få ligger den få Helt och hållet i fågmwerkaegarnes wäld, att den aldrig af egen kraft fan komma derifrån. Så länge skog af de i kontrakten bestämda di mensioner förefinnes, hjelpa inga protester; och lika litet hjelpa de, då fraga blir om tråd af mindre slag. Dertill hafwa sagwerksegarne wisserligen ej någon laga rätt, men da kommer hemmansegarnes beroende ställning sågwerksegarne till hjelp. Sedan han på kredit fått waror till få stor myckenhet, som någorlunda motswarar hans tillgångar, twingas hemmansegaren att framgå på ffogsförödelsens bana; han har att wälja på antingen att foga fig efter fågmwerfaegarnes begär efter wirke eller och att få fin skuld på en gång utfräfd; men då gör ock sägwerksegaren fnart fig til werklig egare af hemmanet. Hwilketdera han wäljer, blir slutet dock förr eller senare hemmansegarens fullständiga ruin. Mer eller mindre ha wi att frukta denna fara; mer eller mindre ha wi blifwit sågwerksegarnes lifegne. Sjelfwa funna wi ej hjelpa of; men då, såsom mi wäl weta, inbyggarne uti en hel landsort äro uti lika belägenhet med of, ha mi sasom en den yttersta utwäg till hjelp ide kunnat funna någon annan än att wända oss till fon. befhde med ödmjuk och wördnadsfull bön, det fon befhde wille för tronen framstalla wåra bekymmer samt söka åt oss utwerka den hjelp eller widtagandet af de åtgärder wår swåra och tryckande belägenhet kräfwer och sannolikt äfwen är med statens fördel förenlig. Oss tillkommer ej att gifwa något förslag här utinnan, men då, med få undantag, allmogen inom hela länet, åtminstone efter de större wattendragen, judar under jamma of fom wi, wåga wi försäkra, fåmwäl att hög tid är inne för stäfjandet i någon mån af skogsförödelsen fom oc att hwad fon. be fallningshafwande i nämda syfte fan åtgöra ffall följas af tusentals tacksamhet. Degerfors den 26 augusti 1872. Dagligt Allehanda framfom för någon tid sedan med det påståendet, att Swerges allmoge härstammar från forntidens trälar, men att adeln utwecklat fig ur de gamla odalmännens klass. Det war i en olycklig stund den byråkratiska tidningen