Norrländska Korrespondenten – 24 april 1873, sida 2

Vid ett ekbord, svartnadt af rök och flott, satt kaptenen för dessa röitres. Det var en stor, tjock man på omkring trettio år, med Örpnäsa, stark ansigtsfärg, gråaktigt och sparsamt hår hvilket blott ofullständigt skylde ett bredt ärr, som började vid veustra örat och förlorade sig i hans yfviga mustacher. Han hade tagit af sig harnesk och stålhufva och blott behållit på sig en tröja af ungerskt läder, som blifvit nästan aldeles svart genom vapnens nötniog mot densamma, och som med stor omsorg var lappad på flera ställen, Hans sabel och pistoler lågo på en bänk ej långt ifrån honom, så att han kunde nå dem, när helst han vil e; men han behöll en bred dolk hos sig, ty detta var ett vapen, som en försigtig man blott lade från sig, när han gick till sängs. Till venster om honom satt en ung man med starkt blossande hy, för öfrigt högrest och ganska välskapad. Hans jacka var broderad och i hela hans drägt spårade man en något större sorgfällighet än hans grannes. Det var dock endast kaptenens kornett. Två unga fruntimmer på tjugo till tjugofem år höllo dem sällskap och sutto vid samma bord. Det rådde en blandning af lyx och armod i deras kläder, hvilka tydligen icke voro sydda åt dem, och som krigslyckan syntes hafva satt dem i besittning af. Den ena bar en öfverklädning af damast med en aldeles urblekt guldstickning i kanten och derunder en kjortel af simpel lärft. Den andra hade en violett sammetsklädning och en karlhatt af grå filt prydd med en tuppfjäder. Begge sågo bra sut men deras dristiga blickar och sjelfsvåldiga tai