Norrländska Korrespondenten – 12 april 1873, sida 2

Men trots betydelsen af denna lyftning i efonomiskt hänseende, hwilken sannolikt skall hos of få som i Danmark bli en följd af högre underwisningsanstalter för allmogen, få hafwa ock folihögskolorna ett fosterländskt mål, som är ändå mycket högre, nämligen att wäcka oc nära en manlig och fast fosterlandskärlek. Huru skall man kunna äljfa det man icke känner? Huru skola wi kunna älska ett fosterland, af hwars storslagna och lärorika hi storia de flesta af oss icke känna mera än ett skelett af artal och namn, och af hwars bygders odling och fägring nästan intet fatt stråla in uti mår ge: ografiska underwisning? Wåra fäders fäder berät: tade för fina söner om winterkvällarne landets öden och de bortgangnes bedrifter, kanske förstorade, kanske öfwerdrifna, men förwisso få, att orden trängde till hjertat och föredömena slogo rot i jinz net. Det är till den seden, fom wi behöfwa gå tillbaka, och folkhögskolan sträfwar i denna anda så godt hon förmar. Hon will genom male och förädling bygga en bro mellan samhällsklasser, font