Norrländska Korrespondenten – 12 april 1873, sida 2

Den, som eger ärfd rikedom, har altid, redan då Han träder in på lifwets wädjobana, ett försprang för den fattige; men den, fom eger funifaper, har ett lika betydelsefullt försprång för den okunnige. Rikedomens olika fördelning fan fame fundet aldrig uphafwa, men wäl fan det erbjuda alla samma tillfälle att inhämta kunskap. Men med jämnlikhet i detta stycke menar jag ide, att alla skola lära alldeles detsamma, utan att alla funna få lära just det, fom de, hwar och en i fitt stånd, behöfva. Och hwad bonden behöfwer är just det, som ingar i folkhögskolans arbetsplan. Af fyra ärs daglig erfarenhet är jag witnesgill i den saken Kommer nu en folkhögskola till stånd i edert län eller ej? Detta beror wisserligen på graden af allas endrägt, men det beror i synnerhet på dig sielf. Gör derför alt hwad du kan bade med ord och gerning! Kom i håg Peder Pedersens i Örslev fyra skilling! Helsa också dina grannar, kyrkoherden och brufspatronen, ifrån mig och bed dem fomma ihåg, att likfsom samma hagelskur fäfert drabbar eder alla, s skola ocså deras föner en gång ftå sida wid sida med dina uti ledet, då det gäller fosterlandets för swar. Bed dem derför ocfå att bidraga dertill, att dina söner må få lifa tillfälle att lära känna och älska fitt josterland som deras! Din tillgifne Teater. I morgon upföres den från k. Dra: matiska teatern i Stocholm wälbekanta komedien Fromma önjeningar, fom der gifwits med stort bifall, hwarpå wi welat fasta pablikens upmärte samhet. Hr Adolf Sjöden, fom uppträdt ej mindre än 5 gånger i Köpenhamn, besöker nu Danmarks mindre städer, alt jämt tillwinnande fig ett wäl förtjent bifall. Spökerierna i Ljusta. Norrbottenskuriren läses: Idde utan wederwilja hafwa wi läst de dumma berättelserna om det förmenta spökeriet i Ljusta, en by i närheten af Sundswall. Wi funna ej fatta möjligheten deraf, att förnuftiga tidningar gittat egna denna galenskap någon uppmärksamhet alls. Man tror ej längre på djefwulens menniffoblifwande, ja man twiflar — oc detta med rätta — på tillwaron af nagot fullkomligt personligt ondt. Man nöjer sig med en Gud; ännu en och en ond till pa köpet wore altid en för mycket. Wist är menniskan sjelf en sammansättning af motsägelser, men derför ide skapelsen, tänkt såsom ett helt. Påtagligen har någon illasinnad eller egennyttig person tillstält dessa spökskadespel, hwilkas tillkomst mycket wäl funna på naturligt sätt förklaras. Låt medeltidsnarren, me Belzebub, gerna spöka inatt liga munksägner och ammsagor, men låt den ftacfars fan hålla fig gömd på klara, ljusa dagen! Wi tro twärtom. Låt det klara dageljuset falla på Belzebubs fantasstiska skepnad och den skall förswinna fom en dimfigur. Men det förftås, att man skall icke i lifhet med hwad Sundsmwalls-Posten gjort — rita upp fan på wäggen sör att få tillfälle att upträda a la Luther. Genom utslag den 7 dennes har hofrätten fällt häradshöfdingen i Norra Ångermanlands doms saga, assessoren Johan Åkerblom, att böta 350 rdr för det han försummat att till hofrätten insända renoverade exemplar af de wid 1871 års hösteting i domsagan förda intedningsm. fl. s. t. smäprotokoll, samt i sammanhang dermed förftändigat att, derest Åkerblom ide inom 6 weckor efter af utslaget erhallen del fullgjorde fin skyldighet i berörda afseende, han skulle wara sitt Häradshöfdingeembete förlustig i 3 månader. I Gefle har man fommit till insigt om behofwet af en legaliserad pantlaneinrättning. Safom bewis på det blodsugningssystem, fom af de enstilda pantlånarne i Gefle tillämpas, anföres, att att lånebehöfwande hos dessa ockrare få betala ända till 4 öre på riksdalern i weckan, d. w. s. twå hundra åtta (208) procent, hwarjämte de pant satta persedlarne äro oaterkalleligen förlorade, då de, såsom ofta nog torde hända, ej på utsatt tid funna lösas igen. e. N. P. Saron M. E. kapellet — få kallas det fapell som Gefle metodister låtit uppföra åt fig — inwigdes i söndags Fnwigningsakten, fom war enkel, men det oaktadt bar prägel af alwar och högtidlighet, förrättades af superintendenten Vit ting, biträdd af pastorn på stället, hr Roth, och bewistades af få många perfoner, fom lokalen kunde rymma eller något öfwer 600 och af hwilka de flesta efter all sannolikhet icke tillhörde samfundet. Riksdagens kamrar hafwa båda bewiljat det mycket omtalade anslaget af 39,750 rdr till pen sionering af det aflidna kungaparets hofbetjening, andra trots hr Hedins erinran, att ej ens nägon förteckning pa de personer, som deraf skulle fom i åtnjutande, blifwit meddelad, hwarför han ansag frågan wara i det outredda skick, att afslag borde hylifma fhlidon — I Luleåtidningen me wi oh