Norrländska Korrespondenten – 5 april 1873, sida 2

är indelad i 4 stationer: den första mellan staden och Dalje; den andra mellan Wattjom och Hemgrafwen; den tredje mellan Hemgrafwen och Nedansjö och den fjerde derofwanför. Å bibanan til Matfors öpnades arbetena i of: tober, sedan dess ha 585 kubikst. jord utgräfts och banklagts samt 2 större trummor fullbordats, hmwarjämte wägomläggning wid Ängjombron börjats. Å denna bana ha 6,000 fot planetare och til fam man 4,462 dagswerken utgjorts. Sundsvalls Tobaksfabriks Aktiebolag. Wid i går hållet sammanträde med aktieteknarne till städes kommo omkring 20 perfoner, hwilfa fonftituerade bolaget och antogo bolagsordning, enligt hwilken aktiekapitalet skall utgöra minst ett och högst 200,000 rdr, fördeladt i aktier lydande å 500 rdr. Minimiaktiebeloppet är redan öfmwertednadt och bolagets werksamhet antages funna börja i höft. Su styrelseledamöter waldes hrr handl. C. O. Wesfen, A. Agrell oh I Johansson samt till fuppleanter handl. I. G. Blomberg oh I. P. Wiflander. Till revisorer utsågos hrr fontorsffrifmaren Thuresson och bokh. Å. G. Nygren samt till deras suppleanter disp. D. Bäckström och handl. N. O. Yden Till disponent utsågs med alla afgifna rösterna hr L. A. Carlsson, hwilken är den egentlige upbofsmannen till företaget. Stämmans förhandlingar leddes af Hr Agrell och togos till protokoll af hr Thuresson. Teater. J torsdags upfördes icke mindre än tre särskilda stycken hwilka alla utfördes på ett tillfredsställande sätt. Bäst war dock En swartsjuk tok, i hwilken hr Smitt på ett särdeles lyckadt säk utförde titelrolen, medspelande gjorde också fin ak bra. I morgon gjfwes den wälbekanta komedien Rosa och Rosita samt ett par andra n:r, hwarefter nå gon representation ej lärer gifwas förr än påff dagen. Folkhögskolan, ett vilkor för det nya statsskicket. (Ur Tidskrift för hemmet.) I Danz mark upkom folkhögskolan genom ett behof att stärka sjelfwa folkets nationalitetskänsla och att elda detsamma till fosterlandets förswar. Derefter har hon utwecklat fig att blifwa äfwen en högre humanistisk och fosterländsk skola för folket, och derför fom mer hon ej att gå under, äfwen om landet aldrig mer skulle få något tyskt krig. I Swerige hafwa wi famma behof af en bildning, humanistisk och fosterländfk, af högre art, än folkstolan (barnskolan) fan gifwa. Hittils känner jag ide något lyckligare försök framkommet att fylla detta behof än genom folkhögskolan. Besök några fommunaljtämmor i måra riktiga bondetrafter, och ni skall ännu finna mycken ofunnighet, mycken trånghet i upfattningen, mycken hård: bet i känslostämningen. Genom de millioner efte: millioner, som den swenska staten utgifwit till den högre underwisningen, har man inom herretlassen sött sprida kunskaper, omfattande omdömesförmäga och en rik känsla för ädelhet och billighet. Mem bondeklassen har man ej unnat alt detta; och dock har bonden genom skatterna kanske mest fätt betala denna högre bildning, af hwars frukter herremannaklassen njutit det mesta. — Det är fant, att lärowerken ingalunda warit slutna för den bondeson, som welat studera. Men fom ihåg! Har han drifwit saken til fullo igenom, passerat både skola och universitet, få har han blifwit prest eler ämbetsman, d. w. s. ide bonde. Har han åter afbrutit på halfwa banan och gått tillbaka til fäderneyrket, kanske wid 17, kanske wid 20 års ålder, få har han kommit åter till den tarfliga bondstugan med gymnasistlater och stadswanor. Kropsarbetet har blijwit för simpelt; oc mannen blir gemenligen den wärsta parodi på halfherre, särskildt genom den omständigheten, att brorslotten af elementarlärowerkens ämnen (latin m. m.) äro sådana, att bonden af dem als ide fan göra någon anmändning. — — hö —