Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1873, sida 2

Men detta alt oaktadt, fe wi för wår del intet få oerhördt brott deri, att hr ÅA. för sin enskilda del welat fästa upmärksamheten å hwad som ändock ide fan förnekas wara i Sundswalls—-TZorpsham mars järnwägsaktiebolags allra största intresse och wi anse hr Staffs yttranden och mot hr A. i detta fall både obefogade och lumpna. En rike dagsman är wäl ej ånda derhän kung i i landet, att han ej både tål och ofta behöfwer inhemta få wäl åfigter fom sakupgifter från personer utom riksdagen och wi hålla själfwe alt för mycket på wår rättighet att både enskildt och i förening med andra få delgifwa wåra önskningar åt liktänkande riksdagsman — för att ej wilja skydda äfwen wåra motständare i utöfwandet af denna deras rätt. Slutligen funna wi ej Heller undertruda den wår åfigt, att de herrar och män sfkjutit betydligt öfwer målet hwilka påftått att hela Norrland och framför alt hela Sundswall skulle wara bredjpårigt sinnadt. Wi känna många utom hr Axell som icke äro det och wi antaga med wisshet, att i händelse frågan blefwe föremål för en sakkunnig dryftning skulle än flere omfatta smalspårigheten. —. Teater. Den i går upförda komedien ÅFrån IMmerifa, gifwes åter i morgon med ÅDen lilla dalfullan till efterpjes. Ryktet bade werkligen rätt, då det upgaf att landshöfdingeämbetets skrifwelse till swar i lands: fiskalens berättelse om Ljusta upträdena hit ingått; ja, ded mera är — ryktet hade äfwen rätt an: gående denna skrifwelses innehåll, fom, sådant det finnes i torsdagens Sundsmwalls-Poft intaget, öfwerensstämmer med mår korta notis. Men märt ligt är att hr landsfiskalen ej i torsdags morse wiste om att denna skrifwelse hitkommit; kanske wiste han ej häller att han redan då lemnat ffrifz welsen till den andra tidningen på platsen. Det hade warit renhårigare och framför alt ärligare, om hr landsfiskalen rent ut wägrat att meddela of sagde skrifwelse; men att neta till att hafwa fått den — det ... Fjärdingsmannen Hallgrens i förra mun ret intagna skrifwelse förklaras af Sundswalls-Posten wara till alla delar osannfärdig. Herr Jöns Pehrssons wal till stats revisor, som warit en mangd personer en obehaglig hän delse, bedömes på följande fätt afFäderneslandet: Det händer någon gång här i mwerlden attilumpen träder i rättwisans stalle. Detta besannades då hr Jöns Pehrsson genom en ödets lek waldes till statsrevisor i stället för hr Heggitröm, fom afsagt fig förtroendet till följd af statsutskottets bekanta, lika opassande fom orättfärdiga fritit öfwer de sednaste ftatsreviforernas åtgöranden. Wi funna ide finna annat än att slumpen här: widlag gifwit ett rättwist och wälförtjent utslag. Hr Jöns Pehrsson har aldrig sökt någon utmärkelse. Han har städse wisat sig sjelfständig och fosterländskt sinnad. Han har aldrig swikit den jar han från början omfattat. Han har alltid fram: stått sasom en warm och oförskräckt kämpe för fri heten. Det är saledes icke blott en Lyclig, utan en rättwis slump, fom här gjort fia gällande. Vid Gefle Folkbank skall anställas en fonvollant med årlig lön af 150 rdr. Vid ett i Stockholm hållet möte angående arbetarefragan dryftades bland annat följande frågor: 1:) Öwad fan göras för arbetarens fedliga och ekonomiska lyftning? 3:o) År bränwinet en födande dryck, ett tjenligt förfriskningsmedel, eller har arbetaren någon annan fördel af att fupa brämmin? Hwad mitnar erfarenheten i dessa hänseenden? D:r C. A. Nyström Höll ett föredrag, hwari han med grunder, hemtade ur erfarenheten, ådagalade, att en arbetare ärligen i medeltal förtär närmare 44 kannor, motswarande ungefär 100 rdr pr år. Talaren wisade, att förtärandet af dylika fvantiteter bränwin måste wara förderfligt äfwen i jani