Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1873, sida 3

Litet om untidens unga damer, deras sätt att helsa och deras härklädsel. (Efter Ny Jllustrerad Tidning.) Förr i werlden ansags det för en af flickornas högsta lifsuppgifter, att funna tjusa och intaga of; stackars karlar; men wete håken hwad Evas dött var uu för tiden fått för uppgift, fom de fätta wida högre! Förr i werlden helsades man altid of ett småleende, få snart man hade lyckan att wara formligen presenterad, och wi ungkarlar tuckte oss ofta hellre kunna undwara solens ljus, än des ja löjets hänförande himlaglimtar kring de skönas läppar; men nu hör det till fia modet och goda tonen för de unga damerna, att mulna fom en höstdag och stelna som en istapp wid anblicken af första mötande och helsande manspersonen. Jag promenerar hwarje dag på Drottninggatan endast för att möta en ungdomsbekant, den tjusande friherrinnan X. med sin nästan lika fagra dotter. Nej, men se då bara, hur älskligt de belja på alla menniskor, gamla och unga, fattiga och rika! Om de ändå wille offra fia ett halfår, för att bli lärarinnor i konsten att helsa behagligt. Jag möjer också grosförskan P. med tina tre döttrar. De bli styfware i sina nackar wid bwar: je nytt års bokslut af rika pappa, od de tyckas på detta behagliga sätt wilja omtala summan för alla mötande. Sammetsklädda små fjollror! Ack om ni wisste hwad man skrattar på er rygg! Om ni wisste, att i en oberoende ungiarls ögon är en ljuf blick wida mer wärd än någon af era tunnor fulla af auld, en wänlig helsning mera wäljmakande än alla er pappas kräsliga fup er. Och hwar har wäl den krinliga blomman af wår societet fätt fatt i det der förhatliga helsninsmaneret i detta maskinmessiga lydande af någon hemlig order: Kroppen rak fom en hummeljlör! Böj hufwudet snarare bakåt än framåt! Se butter ut, få skrämmer du hela det otäcda könet!47 Åcke helsa wåra furstliga damer på det der infama sättet, och ide helsar någon fvinna af merilig bilening med en twär och trumpen mine, som om hon wore en förolämpad dame de la halle? Man har sagt mig, att gåtans förklaring ligger i brutet af de ohuggligt stora chignonerna, hwilka wid en större böjning på hufwudet lätt kunna ta