Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1873, sida 2

utarbetat detsamma, icke ens wiste hwarom fråga war, i det der ytrades att lagfartens ändamål wore offentliggörandet och beredandet af tillfålle för domaren att pröfwa, under det ändamålet wäl dock måjte anses wara att skaffa sakrätt i egendom: Andra ytranden i motiverna föranledde grefwen att påstå, att lagbyrån ej nu gjort fig få förtrogen med hwad som förut åtgjorts för att söka lösa den föreliggande fragan, att den wiste hwad som innehölles i det förslag angående införande af fastighetsböcker, fom upgjorts af särskildt förordnade komiterade, af hwilka wisserligen en efter hr arefwens utsago, war en klen fujet, ty Ädet war talaren sjelf, men hwars öfriga ledamöter woro kända för stora insigter och mycken erfarenhet. Efter att hafwa ytrat sig om det föreliggande lagförslaget och dermed i sammanhang staende äm nen wände sig grefwe Sparre till sist med ett di reft angrepp i allmänhet mot justitiestatsministern. Han wäntade ej mycket, fade han, af den muvarande justitieförwaliningen. Den ginge ej i den riktning, som den europeiska sivilifationen. Den enskilda aktning och wånskap, fom grefwen hyste för h. exc. justitiestatsministern, kunde ide hindra honom att öppet säga honom att han är på willowägar. Under sadana omständigheter och Då med affseende på det lagstiftningsomrade, hwarom mit wore fråga, det ej funnes något land, der Det stode jä rustigt till fom hos of, ansag grefwen det derför wara på tiden att riksdagen toge saken om hand, likasom den förr gjort med strafflagen och konkurslagen, och på det detta måtte funna fre, föreslog grefwen att kammaren skulle besluta tillsätta ett särstildt utskott för behandling af den k. propositionen. Förslaget om tillsättningen af ett särskildt utskott, som bekampades af hr P. Staaff men underftöddes af hr C. A. Larsson, blef af hr Sjöberg begärdt på bordet, hwarimellertid den k. propojitionen remitterades till lagutskottet under förbehåll af dess hänwisning sedermera till särskildt utskott, om ett sadant blir beslutet. OB.) Helsingborgs Industrioch Arbetaretörening firade söndagen den 23 febr. en karnevalfest å stadens förnämsta festsal eller å det s. k. Hotel de Mollbergs fal. Orefunds-Poften redogör för denna bal i en upsats på twå och en Half spalt. Balen ådagalägger, utan att några ord derom föröfrigt behöfwer spillas, det allra bästa förhållande emellan de olika klasserna, emedan, utan att förhallandet wore werkligt godt, balen ej kunnat blifwa hwarken sa intelligent eller lysande, som den, efter beskrifningen, nu warit. Wi kunna ej neka oss nöjet att derom i utdrag ur Ö. P. återgifwa ett och annat. Bland annat upträdde der ett stort Zigenarband, karlar och fruntimmer, med en röfs wad Presiosa. De briljanta, fantaftiffa drägterna, bandets sang, musik od) spel, alt war anlagdt på effekt, och det lyckades, derom witnade den fraftiga applåden wid afmarschen. Kort derefter ups trädde kronolänsman Gripenstedt jämte skrifware, för att taga reda på Zigenarbandet Länsmannen war förträfflig. Bland annat försåkrade han, att han ensam skulle kunnat taga reda på forporal Tullberg, och att det war en skandal att sända ut 2 skvadroner husarer och 4 kompanier soldater för den affärens skull. En särdeles frimodig och rörlig gammal bondgumma hade jämt och samt bes undrare fring fig. En tjensteman, extra ordinarie i Brandwatkts-Kasja-Ndminiftrationen, Söran Agapetus Pihlen, enligt hwad vifitfortet uplyfte, kvarstaende utan lön, war hela aftonen wid det briljantaste humör och rörde fig fom en alad lar i alla grupper. Ett äldre bondpar tycktes wara helt och hållet naturtroget. Fantafidrägter, Lappskor, Wingåkeroflickor, Juaver, sjömän, ordensprydda ofsicerare till lands och sjös, m. fl. bildade en den mest brolkiga folksamling. Slutligen omtalas professoren och riddaren Prahlenberg, ledamot af det vittra jälljfapet: De unga gubbarne, fom genom en mängd af glada uptäg tilldrog fig allmän upmärksamhet. J den HH——I—n3n SEDER STATE TASTE SET AME