Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1873, sida 2

?Det fröjdar mig mycket at ha gjort er värderade bekantskap. käre onkel, hviskade hon älskvärdt inställsamt, min far skall bli så glad att få skicka er räkningen öfver de fjorton månadernas hyra för er käre brorson. Nothnagel gjorde just åtbörd af att taga sig med begge händerna i håret, då Jakoby som en storvind rusade in i rummet. Hr Nothnagell ropade han, färdig att förlora andedrägten ... fru Buller är derute hon är utom sig ... hon har sett ett fruntimmer gå upp! Rgeentieren lät de redan höjda armarne hastigt sjunka ned igen, och blef aldeles blek af skräck. Sök för alt i verlden att komma härifrån med edra halsdukar, ärade frökenla hviskade ban till Aurora, i det han nästan bönfallande betraktade henne. Flickan rörde sig icke. Rentieren fattade ett sista räddande beslut. Säg er prinsipal, att jag begärt himmelsblåa halsdukar, och icke svarta! ropade han så högt, att man ovilkorligen måste höra det derute; var således beskedlig, och tag de här med er. Ja, tag de här tillbaka! upprepade Jakoby, hastigt fattande situationen, och ianan Nörgel kunde förhindra det, hade han artigt bjudit flickan armen och skyndat ut med henne ur rummet. Knappt hade dörren tillslutit sig bakom henne, iunan en annan dörr öppnades, och rådsherrens enka, blek och med blixtrande ögon syntes på tröskeln.