Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1873, sida 2

till några wäsentliga förändringar i den äldre li niens riktning. Kostnaden för de föreslagna arbetena å norra stambanan upgår till 3,400,000 rdr, häri inbegri: pet rörlig materiel för en kostnad af 600,000 rdr. Upsala universitet. En deputation till fonungen har afgått från Upsala för att å 90 filosofie studerandes wägnar begära tre års förlängs ning af den tid, under hwilfen den gamla filofofiekandidatexamen får afläggas. Uyllningsfest. Lördagen den 22 febr aftädtes i Upsala på Weftmanlands-Dala nationsjal ett porträtt af nationens inspektor, profesfor Swe delius. I sammanhang härmed gafs middag, wid hwilken skalen för hedersgästen föreslogs af natios nens kurator, doc. Montan. Många helsningstelegram ankommo till prof. Swedelius under festen, bland hwilka ett undertecknadt af ett stort antal riksdagomän, flere från olika trakter af Wejftmanland och Dalarne, i synnerhet Falun, undertecknade af herrar och damer. Sjelfmord. Från Upsala skrifwes: Ogifte ar rendatorn Lars Johan Wengelin i Romsbo, Börje socken, som under nagra dagars sjukdom kommit i något slags yrsel, hwarunder han dels sjelf flitigt läst Nya testamentet dels anmodat andra att läsa och bedja för sig, hade pa söndagsmorgonen den 2 febr. tl. 6, da han war obewakad, skyndat ut, bärande Rya testamentet i ena handen och mössan i den andra samt störtat fig i en nära gården mas rande fälla, der han, innan hjelp till hans uptagande hann anskaffas, ljöt döden. Detta skedde just på hans födelsedag, då han fylde sitt 37:de år. Orsaken förmodas möjligen, atminstone till någon del, wara ett afslag af hans fästmö, med hwilken han sammanträffat i Upsala nagra dagar förut. Hans broder, som år i tjenst i en annan by, hade wakat öfwer honom närmare midnatten och på hans begäran lofwat att på söndagsmorgonen resa efter hans fästmö, hwilket löfte tycktes mana den lidande. Men da yrseln eller sinnesförwirringen påkom, företog han fig fom sagdt att genom lif: wets förkortande göra sig kvitt jur smärta. Riksdagen. Kamrarne sysselsatte fig i onsdagens förmiddagssammantråden med behandling af stateutstottets utlåtande angående regleringen af utgifterna under första hufwudtiteln, fwari utjfottet föreslagit en nedsattning af 100,000 rdr. J andra kammaren, der förmiddagens fanunan: träde uteslutande uptogs af behandlingen af frå: gan om första hufwudtiteln, öpnades diskussionen härom af schefen för finansdepartementet, ftatsrådet Wern, hwilken sökte adagalägga, att hwarken behofwet i fråga om anslag till tonal. Hofhållningen wore ringare nu än förut eller statens tillgån: gar sådana, att de ide medgafwe tillfredsställandet af detta bcehof. Hr Didjon, som äfwen yrkade, att utskottets förslag måtte ogillas och k. m:ts proposition antagas, kunde icke i utskottets motivering finna nagra skäl wara anförda för det slut, hwartill det kommit. Han maste derför gifwa sig ut pa gissningarnes område och antog då, att förslaget tillkommit, för att tillfredsställa denna kammarens majoritet. Det wore afsedt att utgöra förlita offret på förfoningens altare. Talaren kunde få mycket mindre gilla detta, fom, att döma af denna förjta punkt ifredstraktaten, de öfriga punkterna komme att blifwa sadana, att de omöjligt kunde gillas. Följden af den eftergift, man salunda gjort, ej af öfwertygelse men af en förment nödwandighet, kunde bli, att den öfwermodiga majoriteten blefwe ännu öfmermodigare och wid fredsslutets upgörande kastade sitt Brennusfwärd i wågskålen, under utrop: Ve vitis! Talaren ingick härefter i granskning af ut: skottets motivering och ansag, att antagandet af förslaget stulle innebära det mäst inklatanta miptroendevotum mot den nye konungen. Det wore ock i högsta grad ogrannlaga af representationen att stå och pruta med sin konung i fraga om hans underhåll. — ——3n W— —